Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



torsdag 11 oktober 2012

Vilken läkare!!

Jag bara måste skriva och berätta. Jag blev så himla glad.
För en liten stund sen så ringde min mobil. Jag blev lite fundersam eftersom klockan var nästan 22. Vem ringer mig på mobilen så här dags? Å från skyddat nummer åxå. Jag måste ju erkänna att jag blev bra nyfiken. Jag svarade och det var Nikos. Läkaren jag träffade igår. Eller jaaa läkaren som fick vara "barnvakt" till mig igår. *fnissar* Det jag kanske glömde nämna var ju att jag kände av en mindre reaktion på Cayston igår. Inget allvarligt men det kliade i läpparna. Minns inte om jag skrev nåt om detta. Hur som helst så är ju Annika i USA. Å Nikos skulle jobba natt den här veckan så det finns alltså ingen läkare på CF-center idag eller i morgon.
Jag fick ju lite akutmedicin av Nikos om jag skulle få nån akut reaktion. Eftersom vi ändå har över 3 mil in till Akademiska så vill man gärna ha nåt man kan ta akut i väntan på ambulansen. Men han var ändå lite bekymrad. Jag fick lite råd om hur jag skulle göra och när jag skulle söka akut om det fortsatte. Ikväll så ringde då Nikos. Bara för att kolla hur jag mådde!! DET kallar jag engagemang! Han ska få en STOR kram av mig nästa gång jag träffar på honom. Han ringde alltså till mig (och bad om ursäkt för att han ringde lite sent) bara för att se hur jag mådde. Det gjorde mig jätteglad. Tack söta Nikos!

Inga kommentarer: