Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



söndag 7 oktober 2012

Skitsnackets Mekka....

Jag blir så trött faktiskt. Sktisnack är det falskaste jag vet. Kolla istället upp vad som är sant med vederbörande innan ni tror nånting.
Jag ska dela med mig av lite kunskap som jag har fått genom åren.
I början när Bela och jag träffades så var vi båda med på en sajt som heter Sporthoj.com. Det var en gemenskap med andra hojåkare och jag minns att jag tyckte det var så sammansvetsat och alla var så trevliga mot varandra. Efter några år så spårade den sajten ur. Både Bela och jag kom fram till att Sporthojsåkare kanske inte riktigt är såna människor som vi vill umgås med. Vi funderade och kom fram till att vi kanske ska umgås mer med custom och touring folket. Lite högre ålder på dessa åkare och, trodde vi, lite bättre stil. Vi träffade några av Belas gamla kompisar. Som var i hans ålder. Bla ett par som vi båda tyckte var väldigt trevliga. Jag fick tom hjälp av kvinnan med en liten grej. Iof fick jag snällt betala eftersom: "jag jobbar ju med sånt här så jag måste ju ta betalt...." Snäll som jag är ville jag inte bråka utan betalade snällt även om jag tyckte det var mycket pengar för lite hjälp. Men ändå. Å jag tänkte väl lite åxå att det här var ju gamla kompisar till Bela så jag ville inte ställa till med nån scen. Det här paret var och hälsade på oss några gånger och det var mycket trevligt. Kvinnan satt här i mitt kök och beklagade sig över hur illa en massa människor hade gjort henne genom att sprida en massa skitsnack som inte stämde. Hon bönade och bad mig att berätta för henne om jag hörde nåt om henne. Jag lovade henne detta och sa att jag ändå inte tror på skitsnack utan vill gärna bilda mig en egen uppfattning om saker och människor. Hon var tacksam över detta. Jag fick många fina mejl om just allt det här skitsnacket senare. Om hur tacksam hon var över att jag inte lyssnade på sånt och att jag ställde upp.
Bela och Balthazar ställde även upp och hade en terapistund med deras barnbarn som var hundrädd. Det gick väldigt bra och barnet satt sen och klappade och matade Balthazar. Jag borde kanske ha, precis som hon gjorde, påpekat att Balthazar jobbar faktiskt med det där och han måste ju ta betalt. Men jag ville inte göra det för det gällde ju som sagt att hjälpa ett barn. Men ändå pricipen är ju densamma. Jag har däremot svårt att ta betalt för såna tjänster av vänner. Men det verkar ju inte gälla alla.
Tiden gick hur som helst och vi pratade en del via facebook och chatten. Å så helt plötsligt så tas jag bort från vänlistan och blockas. Skitsnacket börjas. Kul. Jätteroligt. Det verkar som en annan fd bekant har spritt sitt skitsnack till den här fd vännen och hon som satt här och beklagade sig över just skitsnack och hur ont det gör..... hon trodde på skitsnacket. För hon har fasen inte kollat med mig vad som stämmer och inte. Jag blev bara dömd ändå. Gissningsvis för att hon har inget att "vinna" på att vara vän med mig längre. Hundrädslan är ju botad. Det finns ju andra saker man kan behöva "kompispris" och "rabatt" på.
Fy fan va jag hatar folk som bara utnyttjar en på det där viset och sen vänder en ryggen och snackar skit. Jag har fått nog av sånt. Kolla upp sanningen istället innan ni öppnar kakhålet.

Inga kommentarer: