Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



torsdag 25 oktober 2012

Hudmott...

Jag har ju helt glömt bort att blogga om hur det gick på hudmottagningen idag med mina naglar som trillar av.
Jaaa jag vet lika lite nu som innan faktiskt. Läkaren hade aldrig sett nåt liknande förut. Hon smetade lite grejs på tårna och tittade med nån lampa. Å sen tittade hon med nån slags lupp. Hon konstaterade att jag hade inte svamp. Inte nån infektion. Men jag hade 2 rejäla blödningar under båda naglarna. Väldigt skumt eftersom tårna inte varit med om nåt trauma och jag såg ju när blodkärlen sprack. Läkaren blev väl inte helt imponerad när jag berättade hur jag hade tömt naglarna på blod och var med en pincett. Hon tyckte att skulle man syssla med sånt fick man vända sig till sjukvården. *fnissar* Jaja det lättade på trycket iaf och gör inte lika ont längre. Det enda tipsen jag fick var att tejpa fast tånaglarna så de sitter kvar så länge det bara är möjligt för det gör riktigt ont att inte ha några naglar. Nagelbädden är känslig. Sen fick jag en antibiotika kräm att ha i fall nagelbanden skulle bli infekterade när nageln börjar släppa allt mer.
Teorin hon hade var att det är någon medicin som ställer till sånt här för mig. Men hon kunde inte säga nånting med säkerhet för hon visste inte säkert. Så jag får snällt gå här med mina fula tånaglar som trillar av. Tack gode gud att det är vinter och man slipper gå barfota ute eller med öppna skor.

Inga kommentarer: