Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



torsdag 11 oktober 2012

Mormor för oss.....

Min kusin Marie och jag brukar ofta dela barndomsminnen på kvällarna när hon bor här. Å nu tänker jag publicera här för er vad som är mormor för oss. Marie och jag har ju samma mormor och har varit hos mormor och morfar på sommrarna och skol-loven när vi var små. Tyvärr så är många av de sakerna som är så speciella för oss nånting som mina barn aldrig kommer att få uppleva. Det här är iaf mormor för oss.
Mormor hade ett speciellt bäddset med lite "knottrig" bomullstyg. Eftersom hon strykte och stärkte alla sängkläder så blev det här extra "prassligt" och mysigt att krypa ner i för en liten tjej. Mormor bäddade alltid ner en i sängen på ett sätt som de inte kunde hemma. Det var bara mormor som kunde. Hon lixom gjorde en sovsäck av täcket och sängen. Så allt satt ihop lixom. Svårt att förklara. Sen satte hon sig på sängkanten eller la sig brevid och läste Knasen, 91:an, Kronblom eller nån annan serie som de hade köpt av nån av oss när vi sålt jultidningar. Då hade hon sina läsglasögon på sig och man låg där nära mormor och lyssnade. Vår mormor rökte nästan hela sitt liv. Jag tror hon började när hon var typ 16 år eller nåt sånt. Men det underliga är att ingen av oss, varken jag eller Marie, har upplevt att hon luktade som en rökare. Hon luktade mormor helt enkelt. Samma sak i deras hus, vi upplevde aldrig att det luktade rök. Min farmor rökte åxå och hemma hos de luktade det rök. Så jag vet inte hur mormor gjorde för att inte röken skulle lukta så mycket. När sen mormor hade läst klart så släckte hon lampan och kramade en godnatt. Sen kröp man ner i de där "prassliga" sängkläderna som luktade sååååå gott. Mina barn kommer nog aldrig att få uppleva hur det är att sova på stärkta och strykta sängkläder som prasslar på det viset.
När man var sjuk hemma hos mormor så kom hon alltid med varmt honungsvatten och pysslade om en så man blev sjuuuuukt bortskämd. Ingen kunde ta hand om en sjuk liten tjej så bra som mormor.
Hos mormor fick man alltid efterrätt. Även om man kom oanmäld och hälsade på så fixade hon på nåt vis alltid efterrätt. Det kunde vara alltifrån glass, paj, tårta till fruktsallad. Men efterrätt skulle det vara. Hennes mat var dessutom som en skänk från ovan. Gudomligt god. Hon hade den förmågan att kunna göra mycket av nästan ingenting. Förstår ni vad jag menar då? Man kunde titta i kylskåpet och konstatera att det inte fanns mycket hemma. Ändå lyckades hon göra en riktigt festmåltid så alla blev mätta och mer därtill.
När man fikade hos mormor och morfar så fanns det alltid 7 sorters kakor. Å vi överdriver inte det fanns verkligen alltid ett helt gäng med kakor att välja bland. Å ibland hade mormor bakad winerbröd som man fick hjälpa mormor att glasera. Å glasyren kunde man övertala mormor att göra rosa eller nån annan färg.
Det enda negativa vi har kommit på är matkällaren hemma hos mormor. När man var tvungen att gå ner dit och hämta läsk. Usch va läskigt. Jag ger mig 17 på att nån har hängt sig därinne eller blivit inmurad i golvet eller nåt sånt för 300 år sen. För det är skitläskigt därnere. Å speciellt matkällaren. Det kändes i hela kroppen att det var nånting därnere. Man sprang in, tände lampan fort som 17, hann nästan inte se vilken sorts läsk man tog, fort ut därifrån. Va vi kan komma på så har inget hänt i den källaren men nånting är det som känns därnere. Brrrrrr  *ryser*.
När vi blev äldre så va mormor nån man kunde prata med. Hon va inte alls sådär "gammal" som andras mormödrar var. Vår mormor var lixom "häftig" och modern. Man kunde prata killar och kärlek med henne och hon kunde själv berätta om saker som man inte trodde om mormor. Å när vi reagerade så plirade hon på oss över glasögonen och sa "Jag har faktiskt åxå varit ung en gång, jäntunge." *skratt*
Vi saknar vår mormor varje dag. Hon var en stor del i våra liv. Hon har funnits där och kramat, tröstat, lyssnat, plåstrat om, pysslat om, skrattat, skojat och lekt med oss alla barnbarn. Å jag tror att vi alla har våra speciella minnen från mormor. Jag kommer fortfarande på mig själv med att vilja ringa och berätta saker för henne. Jag kan fortfarande numret i huvudet. Det kan vi nog alla. Vi kan nog alla nästan höra hennes röst när hon svarar i telefonen........ Mormor vi saknar dig!

2 kommentarer:

Ann-Louise sa...

Mormor är alltid mormor..... Du glömde jordgubbs landet..man bara råkade ta några under nätet;) Sen sa man att det var fåglarna....

Tessan sa...

Det är 7år sen som min farmor gick bort.
Dagen efter att vi hade förlovat oss.
Har ännu inte raderat hennes telefonnummer. Vid jul kunde vi lukta på julklapparna och veta vilka som kom från henne, för dom luktade farmor.
Härliga minnen!
Kanske är det dags att radera hennes nummer...eller så får den ligga kvar tills jag känner mig redo...

Visst är det mysigt att prata gamla minnen? :)

<3