Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



lördag 6 oktober 2012

Manligt och kvinnligt?

Gjorde en intressant upptäckt idag. Hur jämlika vi än blir, män och kvinnor, så kommer alltid mannens prestationer stå över kvinnans. Män gör tydligen saker lite bättre än oss kvinnor. Det är lixom värt lite mer helt enkelt. Jag ska förklara.
Idag när vi skulle ut på promenad så skulle jag hämta den stora vagnen. För att förklara så alla förstår. Den stora vagnen är en dubbelvagn modell stor. Jag vill helst inte ha den stå ute på trappan då den blir fuktig och möglar i klädseln. Jag tycker åxå det är onödigt att ha den inne då det dels blir väldigt trångt i hallen och dels drar den in mycket smust. Sen har jag liggvagnen redan står i hallen så det skulle bli lite kaka på kaka. Så för att slippa ha den ute på trappan där diverse katter kan kissa på den och klädseln möglar som sagt i det här fuktiga vädret så ställde jag häromdagen in den i garaget. För att slippa bära Angelina och alla prylar man ska ha med sig (filtar, nappar osv) så stoppar jag Angelina i liggvagnen som står inne i huset och går  med henne och Zoltán till garaget för att där byta vagn till dubbelvagnen. Jag måste ju ta dubbelvagnen eftersom Zoltán måste åxå kunna få åka vagn när hans ben inte orkar gå längre. Å så kör jag in liggvagnen i garaget och låter den stå där tills jag kommer tillbaka å då byter jag helt enkelt igen och går in med liggvagnen i huset.
Idag när jag skulle göra samma sak (idag var ju min man med åxå han var ledig idag) så får jag höra en massa suck och stön och klagan över att jag går in i garaget och ska dra in den skitiga vagnen där. Min man hade ju faktiskt dammsugit därute för att han skulle måla golvet nån dag.
Då blev jag faktiskt både sur och lessen. Jag dammsuger minst en gång om dagen i vårt hus. Å jaaa min man brukar förminska det jag gör genom att "skämtsamt" säga att jag tittar på när roboten springer runt runt i huset. Men jag kan då upplysa om att roboten är dålig på att ta hörn, under soffor och andra utrymmen så jag brukar åka på att ta fram stora dammsugaren ändå. (Just nu är roboten dessutom trasig så det är bara den stora dammsugaren som gäller)
Jag torkar golven varje dag med min ångtvättmaskin. Ena dagen uppe och andra dagen nere. Ganska ofta så går faktiskt min man och min son in med skorna på sig. De skrapar nästan aldrig av smuts från skorna på trappan ute. De tar inte av sig skorna på trappan om de är jätteleriga utan går in med dem i hallen. Det är sällan jag klagar på att de gör just detta men visst det händer.
Det jag nu menar är varför går man in med skor på ett rent golv? Uppenbarligen så vet man ju vilket jobb det ligger bakom att dammsuga och hålla rent eftersom man klagade när jag gjorde precis samma sak ute i garaget. Svaret jag fick på FB var att jag "glömde" ju att berätta att han dammsugit i garaget för att förbereda målning av golvet. Då undrar jag vad spelar det för roll? Jag dammsuger ju varje dag för att "förbereda" för att kunna ångtvätta golven. Vad är skillnaden? Är mina "förberedelser" mindre värda bara för att jag gör de varje dag? Tar det mig mindre energi att göra om jobbet än för honom i garaget? Är det viktigare att det är rent och snyggt i garaget än inne i huset? Å varför är det "löjligt" av mig att bli upprörd och väldigt lessen när man på ett sånt här sätt förminskar det jag gör och gång på gång visar att det jag gör är ändå inte värt så mycket. Inte värt lika mycket som det en man gör iaf.
Jag blev och är faktiskt uppriktigt och genuint ledsen över detta.

Inga kommentarer: