Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



lördag 30 juni 2012

Riksångest....och iphonehat.

Jaaa usch va helgen går fort nu. Dagarna bara flyger fram. Jag blir mer och mer nervös inför måndag. Man funderar för mycket och får en massa tokiga tankar i huvudet. Man funderar över allt som kan gå fel och allt som kan vara tokigt.
Jag har haft fortsatta värkar idag. I natt var det faktiskt rätt lugnt så länge jag låg i sängen iaf. Det är riktigt smärtsamma värkar som sitter i några minuter men de kommer inte ett dugg regelbundet. Jag är ju så fruktansvärt nojjig nu så jag blir ju livrädd varje gång jag får dessa. Jag är väldigt glad och tacksam över att Marie bor här just nu. Hon pratar och distraherar mig så jag får tänka på annat. Annars skulle jag gå upp i atomer. Idag har vi tittat på galenskaparna och skrattat massor. Jag vågar ju inte röra på mig så mycket så det blir mycket TV nu för att trassla bort tankarna lite.
Bela har städat och tvättat bilarna idag. De blev jättefina.
Marie har byggt om stora sittvagnen till liggvagn igen och varje gång jag går förbi den så känns det helt plötsligt jätte jätte verkligt att om bara nån mer dag så ska jag faktiskt föda barn. Hon bäddade åxå med det rosa mumin-setet så det blev så himla gulligt. Tack Marie.
Sen ska jag ikväll spy lite galla åxå. Inte för att det är så väldigt allvarligt men tillräckligt för att det just nu (när jag är så här nära förlossningen och kanske lite extra känslig?) ska störa mig.
JAG HATAR DESSA JÄVLA IPHONES!!!
Helt ärligt.
Min man har en, jag själv skulle aldrig nånsin vilja skaffa en för så starkt är hatet mot dessa ting from hell. Av nån outgrundlig anledning har de en förmåga att verkligen klistra sig fast i händerna på folk. Å när man påpekar detta för dessa personer så går de direkt in i försvar med taggarna utåt. Anfall är bästa försvar: "Men durå som sitter framför TV:n/datorn....." Jaaa men HALLÅ!!! Jag kan ju för helvete inte göra mycket annat just nu. Jag får ju värkar bara jag funderar på att gå uppför trappan eller gå ett varv i trädgården. Jag VILL inte sitta som en zombie men har just nu inget val. Men Iphone-folket kan sitta hur länge som helst med sin lilla leksak helt frivilligt dessutom. Det är väldigt svårt att umgås eller föra ett samtal med en person som hela tiden bara MÅSTE knappa på apparaten. Skitstörande tycker jag. Eller så har man den med på muggen och sitter där och blippar så att alla andra som behöver använda toan måste leta upp en annan toalett. Eller när man egentligen ska vakta sitt barn när han/hon badar då kan man åxå sitta och spela nåt meningslöst jävla spel så ungen får bada minst en timme och se ut som ett russin när han/hon kommer upp.
Jag kan ju villigt erkänna att jag är teknik-hora och är väldigt imponerad av teknik i alla dess former. Jag är ganska så beroende av min mobil, absolut. MEN jag sitter fasen inte med den klistrad i handen flera timmar om dagen. Jag har ett liv utanför mobilen. Jag kan föra ett samtal/umgås utan att känna att det kliar i fingrarna att plocka fram mobilen. Så till iphone-folket vill jag bara säga: man får håriga handflator av att pilla på apparaten för mycket!!!! Dessutom är det respektlöst att plocka med den när man umgås eller pratar med någon.
En annan sak som stör just nu är att denna jävla iphone som nästan hela dagen är klistrad vid handflatan på ägaren ofta ligger slängd på bordet, diskbänken eller nån annanstans när man behöver ha tag på ägaren. Det är för helvete en telefon i första hand som är tänkt till att man ska kunna få tag på ägaren om dennes fru tex behöver åka in till förlossningen lite snabbt.

JÄTTEMORR!!!!!

fredag 29 juni 2012

Värkar.....

Idag har det varit en jobbig dag. Har haft väldiga sammandragningar till och från hela dagen. Ibland har jag tom tänkt att nu är det dags att åka upp till sjukhuset. Men det är fortfarande inte nåt regelbundet så vi får väl se. Jag hoppas och ber att hon ska stanna därinne tills på måndag. Så idag har jag mest vilat hela dagen. Det har blåst nåt fruktansvärt ute idag. Varma vindar förvisso men väldigt starka. Zoltán badade i sin lilla pool på förmiddagen och var väldigt glad för det. Nu på kvällen hade jag, Marie och Bela lite kräftkalas här framför TV:n. Vi åt kräftor och färska räkor. Det var supergott. Då kände jag mig rätt okej. Men nu när jag ska försöka sova så gör det fruktansvärt ont igen. Det lättade lite i duschen men nu när jag satte mig här så kommer det igen. Usch usch nu är det inte roligt längre. Ska nog lägga mig i sängen igen och hoppas att det lättar igen. Håll nu era tummar för att det här bara är falskt alarm.....














Bedömning hos förlossningsläkaren....

Var idag på sjukhuset och träffade förlossningsläkaren Maria Jonsson. En väldigt trevlig läkare som kändes trygg och erfaren. Hon skulle beöma hurvida det var rimligt att kunna sätta igång mig på måndag. Hon skulle undersöka om livmodertappen var mogen och om jag hade börjat att öppna mig nånting alls. Hon tyckte väl inte att det var riktigt tillräckligt för att hon skulle vara nöjd så hon tryckte och klämde så det skulle börja öppna sig mera. Jag kan lova att det gjorde rejält ont. Aj aj aj. Jag höll både Bela och min barnmorska Ingela i handen medan läkaren utförde ingreppet. Efteråt var prinsessan i magen rejält sur över behandlingen för hon visade sitt missnöje med att sparkas och vrida sig massor. Prinsessan står, precis som jag sa redan innan, väldigt lågt och läkaren kunde känna hennes huvud. Usch va verkligt det kändes att jag ska föda barn snart när läkaren sa på det viset.

Efter besöket på spec.MVC åkte vi och hämtade Zoltán som hade varit och lekt med Marie och Carro på cafét. Marie passade på att följa med oss hem redan nu för det är hon som ska ha Zoltán, Balthazar och alla katterna när vi åker in till sjukhuset och föder barn. Marie du är en guldpärla!!
På vägen hem stannade vi på coop för att storhandla mat. När vi gått runt nästan hela coop hade jag såååååå himla ont. Riktiga kramper i magen. Var faktiskt riktigt rädd att det hade satt igång då. Men precis när man är på väg mot kassorna så hade de en liten utställning med en massa utemöbler. Där hittade jag en sån där ihopfällbar tygstol som jag satte mig i en stund. Då lugnade sig värkarna lite iaf. Så jag klarade mig till slut genom kassorna och ut till bilen. Bilresan hem var allt annat än skön och bekväm. Väl hemma så plockade Marie och Bela ur bilen medan jag la mig en stund i soffan. Lite senare på kvällen kom Hasse och åt middag med oss. Å ytterligare lite senare kom Carro och hälsade på. Alltid lika trevligt. Hon visade sina nya tatueringar som hon gaddat idag. Jättesnygga!! Blev riktigt avundsjuk. Satt och pratade och hade väldigt trevligt till sent på kvällen. Så skönt att ha lite folk omkring sig så man kan bli lite distraherad och få tänka på nåt annat. För nu är jag jättenervös.































































onsdag 27 juni 2012

Likna morfar?

Tjaaaa kanske på vissa sätt? Ikväll skrev min morbror på sin blogg att han tyckte jag var lik min morfar. Jag får tacka och bocka för den komplimangen eftersom morfar var en väldigt respekterad man. Omtyckt av många. Själv så ser jag mig som en salig blandning av mina förfäder faktiskt. Jag är envis som morfar. Snäll som mormor. Finurlig som farfar. Omhändertagande som farmor. Stark som mamma. Social som pappa. Bara för att nämna några likheter med mina förfäder.

Min bittra morbror skrev åxå saker om min utbildning och mitt yrke i sin blogg. (jag måste vara vääääldigt omtyckt som får så mycket plats och uppmärksamhet hos honom....) Tyvärr så smög det sig in några små fel som jag här i min blogg gärna rättar till.
Han skrev följande citat: " Min far var en skicklig elekriker men hon är ingen ting, har inget yrke eller utbildning men är ändå bäst."
Bara grammatiken och stavningen i den lilla meningen säger ju en hel del om hans utbildningsnivå kanske?

Att jag inte skulle vara nånting förstår jag inte hur han resonerar. Jag är både en älskad fru och en kärleksfull mamma. För att bara nämna litegrann.
Att jag inte har nåt yrke.... jag har sen 2001 anställning som väktare. Att jag dessutom är sjuk i en svår kronisk sjukdom som gör att jag just precis nu inte är aktiv i mitt yrke är en helt annan sak. Jag har kvar min anställning fortfarande. Dessutom har jag dygnet runt/ året runt anställning som mamma.
Utbildning då.... jaaa han har fel även där. Jag gick en 3 årig gymnasie utbildning på Linnéskolan som hette samhällsvetenskapliga programmet gren eget företagande. Tack vare underbara människor på sjukhuset och på skolan så kunde jag inte bara slutföra den utbildningen, med vettiga betyg, utan åxå slutföra en påbyggnadsutbildning för att kunna bli färdig ekonom. Sista året i gymnasiet var jag så pass sjuk att jag pluggade det mesta av min utbildning på sjukhuset med hjälp av personal från skolan som ställde upp.
Jag har dessutom efter avslutad ekonomutbildning gått flera kvällskurser i medicin, eftersom jag ett tag funderade över att fortsätta på läkarlinjen. Tyvärr satte min egen sjukdom stopp för mina planer men kurserna var roliga och gav mycket ändå. Medicin är fortfarande ett väldigt stort intresse och jag skulle gärna gå fler kurser längre fram.
Sen har jag ju kurserna som mitt företag skickade mig på för att jag skulle kunna jobba som vakt. Jag fick först en väktarutbildning sen byggde jag på med ordningsvaktutbildningen och när företaget fick in såna jobb så fick jag till slut även åka iväg på en skyddsvaktsutbildning.
Diplom, betyg och kursintyg har jag här hemma om det är någon som är intresserad av att flukta lite?
Jag är stolt över det jag har åstadkommit hittills faktiskt.
Hurvida jag är bäst eller inte det låter jag folk som känner mig bättre avgöra.

Tjaaaa nu fick ni läsare, tack vare min bittra släkting, veta lite mer om mig och vem jag är.

Men just precis nu koncentrerar jag mig på att vara en kärleksfull fru och mamma.


tisdag 26 juni 2012

Var idag hos Ulla, min kurator på akademiska. Bela var med idag. Det kändes bra. Vi hade ett bra samtal. Det är många tankar som rör sig i huvudet just nu men jag känner ändå att jag har bra stöd.
Zoltán var med Marie på cafét och busade. Charmade alla pensionärer där. Åt massa goda pankisar. Efter sjukhuset så åkte vi och hämtade Zoltán. For vidare till boländerna och skulle handla. Först gick vi in på Grizzly och handlade lite till Balthazar. Var så längesen han fick ett tuggben och lite egna prylar. Efter det gick vi in och tittade på Lindex och H&M. På H&M hittade jag det jag sökte. Ett "pyjamasset" fast byxorna var shorts. Tänkte ha de på sjukhuset om vi blir kvar över natten eller kanske flera nätter. Minns att förra gången hade jag med mig en pyjamas med långa byxor och jag höll på avlida av värmeslag. Så den här gången tänkte jag vara förberedd. Sen gick vi in på dressman och handlade lite kläder till Bela. På väg mot City Gross för att handla mat så träffade Bela en arbetskollega som vi stannade och pratade en stund med. Inne på City Gross träffade vi en granne som bodde på vår gata i Storvreta. Denna kvinna jobbade ihop med min mamma för många år sedan. Så det var roligt att träffa på henne och hennes man. När vi sen handlat och kommit ut till bilen så insåg vi att klockan var nästan halv 7. Vi handlade med oss sushi hem till kvällsmat..... sååååå gott...

































































































































måndag 25 juni 2012

Äckliga kärring!!!!

Idag när jag skulle in på Spec.MVC så släppte Bela av mig precis utanför ingången. På akademiska sjukhuset är det totalt rökförbud utom på vissa anvisade platser. Speciellt under skärmtaken utanför ingången är det väldigt noga. Idag när jag kom så satt det naturligtvis en gammal kärring på säkert 70-80 år och rökte under skärmtaket eftersom det regnade ute och kärringen ville inte bli blöt. Äckliga kärring gå nånannanstans och förgifta omgivningen. Jag tycker att det är fruktansvärt dålig stil att röka precis utanför ingången till barnsjukhuset/kvinnokliniken. Jag höll fan på att spy när jag var tvungen att passera äcklet för att ta mig in. Dels är jag extra känslig för lukter eftersom jag är gravid. Dels är jag ju trots allt lungsjuk och mår allt annat än bra av rök. Fan ta lite hänsyn nångång pensionärsjävlar from hell...... äckel!!!

Nåt prästen sa.....

När vi gifte oss så sa vår präst till oss att: "Glöm aldrig den där första gången ni möttes." Vad man tänkte, tyckte och kände. Det där är nånting som jag burit med mig varje dag sen dess. Jag tänker ofta på den där första gången som vi möttes. Å helt ärligt så får jag samma pirr i magen än idag när jag ser in i hans blåa blåa ögon.
Vi har gått igenom mycket sen den gången tillsammans. Saker som har stärkt kärleksbanden mellan oss mer och mer.
Jag har aldrig litat på en människa så mycket som jag litar på Bela. Det konstiga var att det kände jag direkt när vi träffades första gången. Att jag litade på honom fullständigt, trots att vi då ännu inte kände varandra. Jag öppnade mig helt för honom på en gång och berättade om mitt trasiga liv/själ. Efteråt kändes det nästan lite läskigt att ha lämnat ut sig så fullständigt till en människa man aldrig förut har träffat. Men det kändes som att vi hade känt varandra ett helt liv. Redan då fick han mig att känna trygghet. Sann trygghet för första gången. Jag ville vara i hans närhet för fick jag äntligen känna mig hel. Som en hel människa. Så känner jag fortfarande, när han inte är nära mig så känner jag mig inte hel.
Det var Bela som lärde mig vad sann kärlek är och hur det ska kännas att älska någon mer än allting annat. Hur det känns att älska någon farligt mycket.
När Bela träffade mig var jag en trasig, ful, utnyttjad, slagen kvinna som helt höll på att gå under. Gå under totalt och INGEN såg vad som höll på att hända.
Bela såg. Han räddade mig då och nu, varje dag. Jag är dig evigt tacksam min älskade Bela. Du gav mig mitt liv tillbaka. Du lärde mig att se på mig själv med dina ögon.

Du är mitt livs kärlek!

Sista besöket på MVC

Idag var jag och älsklingen på det sista besöket med barnmorskan på Spec.MVC. Nu är allt klart för igångsättning. Ingela som min barnmorska heter ska ha en STOR eloge för sitt arbete hon har lagt ner. En helt underbar människa som verkligen bryr sig och får en att känna sig betydelsefull. Hon har gett mig många goda råd och fixat ihop alla instanser som blir berörda när en CF-are ska förlösas. Hon har skrivit ihop en sammanfattning som vi har fått på papper om det skulle bli nåt strul. Så rent praktiskt så känns den biten väldigt bra.
Älsklingen och jag har pratat igenom lite om hans roll på förlossningen. Jag är ju rätt krävande och vill ha honom där som stöd/coach och inte som publik. Jag vill att han ska vara delaktig i allt så mycket det går. När jag födde min äldsta dotter som blev väldigt traumatiskt så var jag väldigt ensam om hela upplevelsen. Hennes pappa var inte det minsta delaktig utan satt på en stol och såg mest obekväm och malplacerad ut. När jag födde Zoltán så fanns Bela där. Han fick mig att känna trygghet och stoppade mig när jag lät paniken ta över. Han var delaktig på ett bra sätt. Allting snurrade ju på så himla enkelt och bra med den förlossningen så den krävde kanske inte så jättemycket heller. Men den här gången vill jag ha honom med ännu mera aktivt. Tryggheten ger han ju mig bara genom att finnas där. Jag har tänkt att han ska få guida mig genom värkarna en efter en. Jag har ju läst boken om profylax och även om jag kanske inte gillar allt som står i den så finns det guldkorn som jag tagit vara på. Som lungsjuk vet jag ju hur mycket bara själva andningen kan göra. Boken säger att man ska ha en "målbild" som man fokuserar på genom värkarna. Jag provade detta förra gången men det funkade inte alls. Däremot provade jag en annan grej som faktiskt funkade och som jag tänker använda mig av den här gången åxå. Istället för att ha en "målbild" där själva födseln är målet så har jag en "fokusbild" på varje värk. Kort förklarat så tänker jag mig varje värk som en våg. Bilden är att man ligger i vattenbrynet och låter vågorna skölja över kroppen. När värken börjar släppa så tänker man sig att vågen drar sig tillbaka mot havet. Låter löjligt men faktiskt funkade det sist. För när hjärnan tänker "Aj AJ AJ, det gör ont ont ont..." och bara fokuserar på smärtan så gör det sjuuuuuukt ont. Men har hjärnan fokus på nåt annat så är det lite lättare att slappna av och andas rätt. Här tänker jag mig att Bela med hjälp av CTG-apparaten som mäter värkarna kan guida mig och berätta hur vågen kommer och försvinner. Sen är ju hans främsta uppgift precis som förra gången att snabbt se om jag börjar hyperventilera (som jag tyvärr ofta gör när jag får smärtor) och lika snabbt bryta det. Jag tror vi blir ett jäkla bra team på förlossningen.

söndag 24 juni 2012

Smärtfri förlossning?

En läkare hade uppfunnit en maskin som kunde överföra smärtorna
under en förlossning till barnets far.

Ett äkta par tog chansen att prova maskinen.

Då födseln satte igång, blev maskinen inställd på att föra över 25 % av
smärtorna till fadern.
Mannen märkte överhuvudtaget ingenting. Ingen smärta!

Läkaren tyckte att det verkade märkligt och höjde inställningen till 50 %.
Mannen kände fortfarande ingenting, men kvinnan mådde märkbart bättre.

Eftersom det gick så bra, överförde läkaren 100 % av smärtorna till mannen.
Förlossningen fortgick utan att kvinnan hade några som helst smärtor och
ett välskapt flickebarn föddes.

När mannen kom hem från BB fann han brevbäraren liggandes död vid ytterdörren

lördag 23 juni 2012

Midsommar....

Vi har haft en helt fantastisk midsommar i Vällen med Ann-Marie & Sören, Marie & Daniel och alla vovvarna. Det var SOL hela dagen och hela kvällen. Blev knappt kallt ens på kvällen. Vi hade bestämt att vi i år inte skulle äta nån traditionell midsommarmat. Sören hade lite svårt att släppa på traditionerna som den gamling han nu är. *fnissar* Så han hade ju fixat lite silltårta till lunchen. Men annars åt vi grillat. Vi hade allihopa köpt en bit lite ovanligare kött som vi styckade upp, marinerade och grillade alltihopa. Sen fick man gissa vad man hade för sorts kött på tallriken. Det fanns renkött, rådjurskött, vildsvin och jätteräkor. Jätteräkorna var enklast att se vad det var för kött. *fniss* Till denna grillbuffé gjorde vi bön/tomatallad, hemmagjord potatissallad, svampstuvning. Till efterrätt fanns det jordgubbar med grädde och en helt underbart god cheescake som Daniel hade gjort. Han hade dessutom dekorerat den jättesnyggt med penséer så den var såååå vacker. Snuskit gott alltihopa.
Vovvarna lekte fint tillsammans. Zoltán underhöll med sina pajaskonster hela kvällen. Vi hade långa samtal utan att bli osams. Vi skrattade och skojade. Det var kort sagt en midsommar i paradiset. Sent på kvällen åkte vi hem eftersom jag inte kan sova i de sängarna vi har där. Jag kommer ju knappt upp ur min egen säng här hemma nu. Så ett supertack till Ann-Marie & Sören för att vi fick komma till er på midsommar. Å ett supertack till Marie & Daniel för att ni ville fira midsommar med oss. Det blev verkligen helt perfekt. Älskar er allihopa. Tack för att ni gjorde min midsommar så lyckad.


MEN ingen midsommar är ju komplett utan lite drama. Å vår släkts dramaqueen är ju min kära morbror. *skrattar* Jaaa det är tur att man inte lägger ner nån energi på att bli upprörd längre. Just nu är det mer bara underhållningsvärde i det. Jooo nu ska ni får höra så ni åxå kan få er ett gott skratt. Historian börjar med att på midsommaraftons morgon fick jag ett sms från vår kära morbror med en inbjudan till nåt midsommarfirande på golfklubben i Alunda. Då jag som bekant är höggravid, har svårt att få syret att räcka till bara för att gå kortare sträckor och dessutom lider av svår foglossning så känns ju inte detta som nåt för oss. Vi hade ju dessutom roligare planer redan. När man har småbarn, ska packa bilen, försöka göra sig i ordning osv så prioriterar man kanske inte att svara på en inbjudan man fått via sms så där med nån timmes förvarning. När vi sedan idag tittar både på facebook och på vår käre morbrors hemsida så spyr han ur sig en massa galla i skriftform om hur elak släkt han har och att han minsann har VÄNNER som iaf ställer upp när släkten lyser med sin frånvaro trots hans inbjudan via SMS. *fnissar* Det roliga är att när jag har frågat runt lite så kommer det fram att det är bara jag och en till i släkten som har fått detta SMS. Så jag vet inte hur man ska ta det? Är det bara vi två som ingår i hans släkt? Dessutom hade den här andra släktingen faktiskt svarat på SMS:et att de inte skulle komma. Så jag antar att kvar som den elaka släkten då blev ju jag igen då. *asgarv*
Jaaaa som sagt..... underhållningsvärdet är stort....

torsdag 21 juni 2012

Glad Midsommar.

Jag vill passa på att önska alla mina läsare en Glad Midsommar.
Ta det lugnt i trafiken.
Tänk på barnen och ta det lugnt med alkoholen.
Å pessimisten som på midsommarafton utbrister: "Jaha då går det mot mörkare tider igen då." får man lov att slänga i sjön.


Midsommar för mig är en högtid som jag nästan alltid firat ute vid sommarstället. En tradition som jag nu vill föra vidare till mina barn. Kanske med en del förändringar. *fnissar*

onsdag 20 juni 2012

Husets Diva....



Våga flytta på henne när hon lagt sig bekvämt....

Vovve solar..

Balthazar solar med mig i trädgården.....

Djur i bur.... *fnissar*

Nu börjar vår katt, hund, barn och mans-bur bli klar. Tänk va skönt att kunna ha de instängda så man vet var de är nånstans.... *fnissar*

Belas lilla Häxa...

Idag har vi haft jättefint väder. Så Bela tog fram mina beanbags så jag kunde sitta bekvämt i trädgården....

Belas lilla häxa la direkt beslag på den ena. Den som jag hade tänkt ha som fotpall. Men det fick jag inte. Den här lilla katten la beslag på den jättestora beanbagen.....

tisdag 19 juni 2012

Nu går det fort....

Jaaaa de här sista veckorna verkligen springer iväg. Nu är det inte långt kvar tills vi har vår lilla Angelina här. Jag är så sjukt nervös för förlossningen så ni kan inte ana. Ändå känner jag mig trygg med alla förberedelser som vi har gjort. Alla instanser på sjukhuset är nu informerade om vad som gäller vid olika situationer. Det har skrivits mycket i min journal så att alla ska kunna gå in och enkelt hitta anteckningarna de söker. Man valde 2 Juli som datum för förlossningen för då är min läkare tillbaka från sin semester och då är min sjukgymnast i tjänst. Så det känns som att man faktiskt har tänkt på allt. Ändå är jag sjukt nervös. För smärtan mest. Det går ju lixom inte att förbereda sig på den.

måndag 18 juni 2012

Karma!

I morse kl 6:30 höll jag på att kliva ner till grannens verkstad naken och ge gubben på käften. Kl 6:30 i morse vaknade jag av att han körde med mutter-maskinen som inte alls ville lossa bultarna som han tänkt sig. Fasen va sur jag blev. Då när man sover som gottast. Borde finnas nån lag på att man inte får låta för många decibell innan kl 8. Jag låg där i min säng VAKEN och grubblade över vilken hämnd som skulle passa gubben. Kanske sitta på balkongen med paintball-gevär varje morgon och göra gubben prickig? Eller erbjuda sig att klippa gräset åt honom när han har semester å då naturligtvis bara ha tid att göra det kl 5 på morgonen. Varje morgon. MEN..... gud har skänkt oss nånting som kallas KARMA. Lite som triss-vinster..... PLÖTSLIGT SÅ HÄNDER DET!!
När vi kom hem idag så möts vi av en svärande verkstadsgubbe som står och meckar med sin grävare. Grejen är att gubben håller på att gräva om både dränering, infiltration och fixa trädgården med den här lilla grävaren. Här ute på landet så består marken mest av massor med sten. Nån gång under dagen har gubben iaf lyckats med konsten att köra av bandet från larvfötterna. Å det är ju ganska så stumt att få på det bandet igen. Så nu ser jag fram emot några lugna dagar utan en massa grävande. *fnissar*  Folk, jag säger bara KARMA!!!!

Bokad förlossning?

Idag var jag till barnmorskan på Spec.MVC. Min ordinarie barnmorska var sjuk med en elak sommarförkylning men hon jag fick istället var minst lika underbar. Vi färdigställde förlossningsplanen och jag fick den utskriven. Hon tog blodtrycket som idag låg på 128/65. Så det märks på värdena hur lugn och harmonisk jag är just nu rent mentalt när jag släppt all onödigt tjafs runt mig. Barnmorskan mätte magen och lyssnade på hjärtljuden. Minns inte magmåttet men hjärtljuden låg på mellan 155-160. Hon kände på magen och kunde konstatera att Angelina ligger med huvudet väldigt långt neråt. Hon är inte fixerad fast det blir man tydligen sällan som omföderska. Jag fick reda på att förlossningsläkaren tillsammans med överläkaren på Spec.MVC har bestämt att de ska sätta igång förlossningen den 2 Juli kl 8.00. Så nu håller vi tummarna för att allt går som planerat och att Angelina stannar därinne tills dess.

På eftermiddagen var jag på ett annat ställe på akademiska och genomförde en studie. BASIC-studien heter den och är för gravida kvinnor. Tanken med den är att ta reda på om man på nåt vis kan se redan i förväg, kanske genom provtagning, vilka som drabbas av förlossningsdepression och varför. Jag fick svara på en massa frågor om hur jag mår och hur jag känner mig rent allmänt. Jag fick lämna ett urinprov. Sen fick jag göra minnestest och ett färgtest. Sist fick jag göra ett test med elektroder på ena ögat och sen skulle man lyssna på brus i ett par hörlurar. När man minst anade det så blev det ett lite högre sprak i lurarna och då mätte en apparat hur mycket man blinkade. Allt detta tog ca 2 timmar. Inget obehagligt alls. För det "besväret" fick jag 1400 kr + reseersättning tur och retur. Så jag är väldigt nöjd med min dag.

Tack söta Shirin.

Idag var vi till Drottninggatan 2 och klippte Zoltán....

Så här fin frisyr fick han. Hon som klippte var jätteduktig....

Söta Shirin blev populär hos Zoltán....

Av henne fick han både kaka och en stooooor glass..... mums...

Mamma fick äta första halvan av glassen, sen blev Zoltán snål och lapade i sig resten glupskt. Tack snälla Shirin för idag. Du är verkligen en klippa. Å stort tack till din duktiga personal.

söndag 17 juni 2012

I nöd och lust.....

Hamnade häromkvällen i en diskussion på "Familjeliv" med andra gravida kvinnor, jag tyckte faktiskt synd om många av dem. Vi diskuterade förlossningar och män. Det visade sig snart att många av de här kvinnorna tyckte att förlossningen var något pinsamt och obekvämt att dela med sin partner. Då ställde jag frågan direkt vad de har för förhållande egentligen? Man var rädd för att partnern skulle få äckelkänslor, att man skulle kräkas osv osv. Det var inte en enda som sa att de var oroliga för barnet och tänkte på saker som kan gå fel med barnet. Man föreställde sig förlossningen i nåt rosa skimmer där man ligger vackert sminkad och blir knappt svettig. Inget äckligt eller kladdigt. HALLÅ!!! Va fan är det för värld ni lever i? Nån fejkad barbie och ken värld? Å som sagt vad är det för förhållanden som folk har?
Min man har sett mig i de allra sämsta skick å han älskar mig lika mycket för det. Han har hälsat på mig på sjukhuset när jag legat med syrgas och knappt fått nån luft alls. Han har hållt i både hink och mitt hår när jag har spytt. Han har torkat blod från både mina händer och min mun när jag har hostat blod. Han har sett mig föda barn. Kort sagt han har sett mig i de allra flesta skick man kan se sin partner i. Men han har inte tagit avstånd från mig nånsin. Aldrig påpekat att han tycker nåt är äckligt eller jobbigt. Däremot påminner han mig ofta om hur mycket han älskar mig och hur vacker han tycker att jag är. Han ställer alltid upp. Å jag skulle absolut göra detsamma för honom vilken dag som helst. Våran relation har nog snarare blivit starkare och mer nära efter allt vi tagit oss igenom tillsammans. Det heter ju faktiskt "i nöd och lust" när man gifter sig.

Fångar i regnet.....

Regnet öser ner ute....

Å här är två grabbar som vill gå ut och leka.....

onsdag 13 juni 2012

Stolt över mig själv....

Jaaa ikväll är jag det faktiskt. Ska strax berätta varför så ni förstår bättre.

Idag har det varit en jättefin dag. Massor med sol och värme. På förmiddagen var vi ute i trädgården. Jag hade lite korv-sök med både katter och hund. Sen låg jag på ett täcke på gräsmattan och läste gravidtidningar medan min man byggde på katt-buren. Framåt eftermiddagen så började min rygg att paja allt mera. Så till slut fick jag kravla mig upp och gå in, ta medicin och gå och lägga mig i den mjuka soffan. Det tog lång tid innan värken släppte. Gjorde riktigt äckelont faktiskt.
På kvällen hade vi besök av Carro och Marie. Väldigt trevligt tycker jag. Fick jag prata av mig lite och fick lite roligt sällskap medan min man klippte gräsmattan.

Sååå varför är jag då så stolt över mig själv ikväll?? Jooo det ska jag berätta. Jag är äntligen FRI!
I morse hade jag fått ett mejl från min advokat om sommarumgänget. Mitt ex advokat hade faxat till min advokat ett förslag på hur sommarumgänget skulle se ut. Det var exakt samma förslag som jag fått 3 gånger tidigare och varje gång förklarat väldigt noga varför det inte fungerar för mig. Det är ju helt enkelt jäkligt svårt att flytta på en förlossning. Det är lixom bara att gilla läget. Jag ringde upp min advokat och sa att vi kör på precis som vi kommit överens om tidigare så han skulle mejla det till mitt ex advokat (IGEN). Å visst sånt här kan man ju tycka är irriterande att det lixom inte går in hos vissa. Men så låg jag och funderade medan jag väntade på att medicinen skulle hjälpa när jag hade som värst ont. Vad känner jag egentligen inom mig nu i förhållande till just detta? Jag kände verkligen efter. Å gissa vad. Jag kände absolut INGENTING! Jag var inte upprörd, inte ledsen, inte stressad, inte arg, inte frustrerad...... INGENTING! Jag har bara helt släppt det där. Det spelar absolut INGEN roll vad mitt ex hittar på för skit just nu för jag har verkligen släppt hela konflikten och tvisten. Jag bara lutar mig tillbaka och ser på medan han gräver sin egen grav...... när han börjar gapa för mycket så kan jag väl kanske räcka honom spaden....
Jag är verkligen FRI nu!!!!!
Jag är så jäkla stolt över att jag kan tänka på det viset och inse hur mycket bättre jag mår av det. Jag mår så himla bra av att veta att han inte längre har någon som helst makt över mig längre. Ingen alls....

Äntligen Hemma....

Vårt hus sett från baksidan....

Det här är vårat hem....

Flamingon Gösta...

Flamingon Gösta som även i år har fått det ärofyllda uppdraget att vakta mina smulgubbar för fåglarna....

Ur gravid synvinkel.....

Så här ser en vacker sommardag ut ur en gravid synvinkel....

Det betyder att jag ligger på ett täcke på gräsmattan och kommer inte upp själv...

Korv-sökning....

På förmiddagen gömde jag små korvbitar lite överallt i trädgården som Balthazar fick söka efter....

Snacka om att han fick lite lätt panik när katterna kom och ville vara med.... det visade sig att både Belas lilla häxa och Tusse var utomordentliga korv-sökare de åxå....

Tusse på grönbete.....

På förmiddagen idag var vi ute i trädgården och myste....

Tusse kom snabbt och höll mig sällskap....

Tjockisbilder v 36

Jag har fått så många mejl med önskemål om bilder på tjockisen....

Så nu får ni hålla till godo....

Varm och trött och tung....

V. 36

Stor badboll....

tisdag 12 juni 2012

Lugn dag....

Har idag varit en lugn och skön dag. Vi åkte in en sväng till City Gross och handlade. Efter maten, som min underbara man lagade, så gick vi ut en stund hela familjen och byggde. Dvs Bela byggde och vi andra tittade på. Jag satt på gräsmattan omgiven av hund, katter och barn.
Har varit otroligt tyckande luft. Riktigt jobbigt att andas idag. Skulle behövas ett riktigt åskoväder för att rensa upp luften. Det var väldigt mörka moln här ett tag men allt gick runt oss och vi fick inte ens en droppe regn på hela dagen.
Har haft en hel del sammandragningar. Prinsessan bökar runt därinne och försöker göra sig mer plats. Funderar allt mer över förlossningen och hur allt kommer att bli. Jaaaa nervös är jag såklart.....

Huvudförhandlingen i tingsrätten....

Fick idag besked av min advokat att huvudförhandlingen i Tingsrätten har blivit uppskjuten. Förmodligen kommer den skjutas ända till augusti. Anledningen var att ett av våra nyckelvittnen, en utredare på familjerätten, befinner sig just nu utomlands.
Jag har naturligtvis delade känslor kring detta. Jag ville ju få det här ur världen nån gång så man kan få gå vidare och börja leva sitt liv. Samtidigt är det väldigt skönt att nu få koncentrera sig helt på förlossningen och vår lilla prinsessa istället. Förhoppningsvis så hinner jag hämta lite kraft efter förlossningen innan vi ska upp i Tingsrätten. Men min inställning till hela cirkusen är och förblir den samma. Jag har redan lagt ner för mycket tid och energi på hela tvisten så det är nog.
Jag fick åxå reda på av min advokat att mitt ex advokat hade påpekat att vi inte var överens om umgänget i sommar. Vi får se om de drar de vidare upp till förhandling interimistiskt. Men då skulle min advokat sköta allt själv så jag slipper åka in på nån sån förhandling. Jag har gett mitt sista bud om sommaren och kan bara vänta på hur mitt ex agerar. Jag har gång på gång förklarat varför jag inte kan ha min dotter nu i början på sommaren när förlossningen är. Det är ju svårt att flytta på en förlossning helt enkelt. Så om inte han kan gå med på att dela sommaren så att jag får den senare delen så har jag inget annat val än att köra på med umgänget enligt tidigare dom från Tingsrätten. Dvs varannan helg. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Karibiska silkesräkor....

Jag har ju fått order av barnmorskan att äta mer fisk och skaldjur....

Så ikväll hade vi lite myskväll med dessa Karibiska silkesräkor. De var jättegoda. Jaaa de är faktiskt lika röda i verkligheten som på bilden.

Belas lilla häxa....

Det här är ju en pappa katt.....

Som verkligen älskar sin husse....

Oftast är det bara husse som duger och ingen annan....

Men just nu när matte är hög-gravid så är hon som en skugga till mig. Hon följer i mina fotspår överallt där jag går. Hon är fortfarande helst hos Bela men vill gärna veta var jag är nånstans hela tiden... Djur är konstiga....

Mimosa hjälper mig att sy.....

Jag håller ju på att sy till Prinsessan som jag skrivit om tidigare.....

Så fort jag tar fram grejerna så kommer den här damen eller nån annan katt och vill "hjälpa till"...

Mimosa är ju en mamma katt och hon bara älskar våra ensamma stunder utan husse eller nån annan....

Matte är min bästis så det så.....

måndag 11 juni 2012

Huvudförhandling

Vi har fått tid i tingsrätten för huvudförhandling på torsdag.
Som jag tidigare har skrivit så lägger jag inte ner nån onödig energi på detta. Advokaten får helt enkelt göra skäl för sin lön helt enkelt. Jag är medveten om att jag slåss i uppförsbacke och att det förmodligen kommer dömas till mitt ex fördel. Men då kan jag iaf lämna allt detta bakom mig med ett väldigt rent samvete och tänka att jag gjort allt jag nånsin kan. Det är iaf inte jag som isf förstör en liten flickas liv. Det är andra som bestämmer och får ta ansvar för sina beslut.

Förlossningsplanering

Har idag varit på Spec.MVC på akademiska. Tog tid idag. Barnmorskan var nogrann och ville kolla upp att allt var okej innan jag fick gå. Vi fortsatte på förlossningsplaneringen som vi påbörjat och nu känns det väl som att bitarna börjar falla på plats. Det är många avdelningar på sjukhuset som blir inblandade och alla ska samarbeta och få ihop en bra sammanfattning som är lätt för förlossningspersonalen att få en överblick på. Även i en urakut siutation. Jag har ikväll pratat med chefsläkaren på narkosen och fått väldigt bra uppbackning även av henne. En väldigt duktig och erfaren kvinna från Island. Hon skulle se till att det skrivs in i min journal att man ska undvika att söva mig. Därför ska det så fort som möjligt läggas en EDA (ryggbedövning) så kan man använda sig av den om det krävs ett snitt. OM de nu måste söva mig så ska de passa på att suga rent lungorna från slem medan jag ändå är nersövd. Ger de syrgas så ska det vara befuktad syrgas. Hon skulle kolla upp vem som la EDA förra gången, eftersom jag var så nöjd med honom, och försöka om möjligt se till att han gör det även denna gången. Annars skulle hon komma ner och lägga den själv. Förra gången var det en jättestor tysk som såg jätteläskig ut och hade en väldigt brytning på tyska. När han presenterade sig och tog i hand så försvann hela min hand i hans. Jättestora händer. Men han var så försiktig och duktig när han satte nålen i min rygg. Han såg säkert hur rädd jag var. Han var superlugn och kändes så trygg. Han pratade om allt möjligt och jaaa helt plötsligt så va han klar. Han var jätteduktig. Så nu är den biten åxå klar i förlossningsplanen.
Idag tog barnmorskan nytt HB och jag låg idag på 100. Jag trodde att det skulle öka mera av en järninfusion men tydligen inte. Jaja huvudsaken är ju att det har gått uppåt iaf. Blodtrycket låg på 140/75 ganska okej ändå. Jag vet ju var stressen kommer ifrån. Alla andra värden var jättebra. Vi lyssnade på Angelinas hjärtljud och de låg stadigt på 150.
Jag berättade för barnmorskan att vi har tid i tingsrätten för huvudförhandling på torsdag och hon blev inte glad alls. Hon tyckte inte att det var nån bra idé att utsätta sig för nåt dylikt i mitt tillstånd. Jag förklarade att jag vill ha det här gjort nu så jag kan lämna allt bakom mig och bara koncentrera mig på min nyfödda och att ha en fin sommar. Hon förstod mig men jag fick hårda order, om jag kände av att jag börjar få sammandragningar så skulle jag inte försöka härda ut och sitta kvar utan direkt bege mig till förlossningen så de kan få hejd på värkarna. De vill inte starta nån förlossning i samband med en massa stress. Å jag har lovat mig själv, barnmorskan, Bela och prinsessan att jag tänker inte sitta och lida i onödan utan känner jag av nåt så bryter jag direkt. Jag skiter i om jag förlorar hela målet prinsessan går först.

söndag 10 juni 2012

Välja president?

 
Nå.....hur är det egentligen?? har vi några fördomar eller?? Man brukar säga att den största fördomen av dem alla är tron att man inte har några fördomar.

Du är en utav ett fåtal utvalda som ska välja en världsledare, en president som ska styra över vår jords alla länder och frambringa fred och välmående bland människor såväl som djur. Du har tre kandidater att välja emellan. Men först vill jag att du svarar på följande fråga:

Om du kände en kvinna som var gravid och hade åtta barn redan, varav tre utav dem är döva, två är blinda, en var efterbliven och kvinnan själv har syfilis. Skulle du rekommendera henne en abort?
Svara först innan du går vidare.

Så vidare till de tre kandidaterna där du ska välja en:

Kandidat 1: Han samarbetar med mutade politiker, konsulterar astrologer och har två älskarinnor vid sidan om. Dessutom kedjeröker han och dricker ett tiotal glas Martini varje dag.

Kandidat 2: Har fått sparken från två arbetsplatser, sover alltid till klockan tolv på dagen, rökte opium under sin ungdomstid på universitet och dricker en hel flaska whiskey varje dag!

Kandidat 3: Har fått en hjälteutmärkelse av sitt land. Är vegetarian, röker inte, dricker inte och har inga skandaler bakom sig.

Vilken av dessa kandidater skulle du välja?






Kandidat 1 heter Franklin D. Roosevelt
Kandidat 2 heter Winston Churchill
Kandidat 3 heter Adolf Hitler

Man ska således tänka efter både en och två gånger innan man dömer någon....
Eller som det åxå heter: Döm inte boken efter dess omslag.
Jo, en sak till. . . Angående aborten - svarade du ja, har du
just dödat Beethoven!

torsdag 7 juni 2012

Flera kalaspuffar....

I en värld full av cornflakes.....våga vara en kalaspuff!!

Bara Lyssna....

När jag ber Dig att lyssna på mig och Du börjar ge mig råd
Har Du inte gjort det jag bad Dig om.

När jag ber Dig att lyssna på mig och Du börjar tala om för
mig att jag inte borde känna som jag gör,
trampar Du på mina känslor.

När jag ber Dig att lyssna på mig och Du känner att Du måste
göra något för att lösa mina problem har du sviket mej,
hur konstigt det än kan låta.
Lyssna! Allt du begär är att du ska lyssna.
Inte pratar eller gör – bara hör på mig!
Råd är billiga: för 25 kr får Du både familjedoktorn
Och doktor Ruth i samma tidning,
Och jag kan klara mig själv, jag är inte hjälplös.

När Du gör något åt mig som jag kan och behöver göra själv,
så bidrar Du till min rädsla och min svaghet.

Men, när du accepterar som ett enkelt faktum att jag känner
som jag gör, oavsett hur irrationellt det kan vara, först då kan jag sluta
försöka övertyga Dig och börja jobba på att förstå vad som ligger bakom
mina irrationella känslor. Och när det är klart, är svaret också där och jag
behöver inga råd. Irrationella känslor blir begripliga när vi förstår vad som
ligger bakom dom.

Kanske är det därför som bönen fungerar ibland för somliga.
Därför Gud är stum, han ger inga råd eller försöker fixa saker. ”Den”
lyssnar bara och låter dig komma fram till lösningen själv.
Så snälla och lyssna, bara hör på mig. Och, om Du vill prata,
Vänta en stund på Din tur, så ska jag lyssna

onsdag 6 juni 2012

Många läsare...

Måste bara få berätta.
Jag tittade nyss på min bloggs statistik och var mina läsare finns nånstans ute i världen. Det visade sig att jag har läsare från: USA, Tyskland, Ryssland, Norge, Estland, Finland och Malaysia den här månaden. Superkul. Tack till alla er som läser min blogg....

Förlossning.....

Jaaaa nu börjar tankarna verkligen komma krypandes. Å oron. Det är med skräckblandad förtjusning som man på ett sätt ser fram emot förlossningen. Å på ett annat sätt vill man bara hoppa över den dagen. Smärtan ser jag absolut inte fram emot det kan jag lova.
Sen kommer ju alla OM-tankar som jag kallar dem. Tänk OM nåt går snett. Tänk OM prinsessan är sjuk. Tänk OM bedövningen inte tar. osv osv. Sånt kan hålla mig vaken många nätter. Detta är baksidan med att vara alldeles för påläst och ha för mycket erfarenhet av vården och sjukhus. Man vet för mycket om vad som KAN hända helt enkelt. Människan funkar ju lite så att det man inte vet lider man inte direkt av. Men jag VET ju många saker som kan gå snett. Jag VET följderna. Förra graviditeten hade jag en helt underbar barnmorska som jag ventilerade mycket sånt här med på Auroramottagningen. Birgitta Erhrenrot. En helt fantastisk människa på alla sätt och vis. Den här gången har jag ingen att bolla dessa tankar med. Å när jag skriver bolla tankar så menar jag inte nån som bara lyssnar utan nån som kan komma med råd, egna tankar och känslor och framförallt nån som känns trygg.
Jag längtar efter att få se vår lilla prinsessa. Att få se Belas drag i en liten flickas ansikte. Jag ber till gud/ödet eller vad som nu finns därute om att allt ska gå bra.

söndag 3 juni 2012

Släkten är värst....

Jaaa så är det faktiskt ibland.

Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg om en grinig och elak gubbe i vår släkt som livnär sig på att göra mig illa. Jag hade kunnat skriva och lämnat ut så mycket vidriga och elaka saker om den här personen. Å då skulle jag inte ens behöva hitta på nåt utan bara leta i minnet.
Jag satt länge och funderade hur man skulle kunna säga upp släktskapet. Kanske byta blod och DNA? Tänkte ett tag sätta några blodiglar i pannan som kunde suga ut blodet jag har och sen hitta nån snäll människa som vill ge av sitt blod istället.  
MEN jag blev påmind ikväll av en väldigt klok man att det är inte värt att slösa med min energi eller tid på en person som inte förtjänar den. Som jag har skrivit om tidigare så försöker jag ju att helt enkelt rensa bort alla dessa idioter som bara vill mig illa. Som bara stjäl av min energi och får mig att må dåligt. Enda sättet att inte låta idioterna vinna är att bara vara lycklig. Inte lägga nån energi eller uppmärksamhet på dem. Jag har mitt eget liv att tänka på.
Jag tänker lägga min tid, energi, uppmärksamhet och kärlek på alla ni som bryr sig om mig och som verkligen förtjänar det. Jag är så tacksam över att ni finns därute. Jag tror ni vet vilka ni är de allra flesta.

fredag 1 juni 2012

Tänder ett ljus....

Ikväll tänder jag ett ljus för en vän som jag tycker har haft alldeles för mycket motgångar nu på alldeles för kort tid. Du är otroligt stark som orkar kämpa vidare trots alla hinder som kommit i din väg.
Den här vännen är en kvinna som delar mitt intresse för levande små varelser. Som värnar om den svaga. Som ställer upp nåt alldeles otroligt mycket. Som har skänkt mig och min familj mycket glädje genom 2 små varelser. Jag hoppas du förstår vem du är, jag vill av respekt inte skriva ut ditt namn utan ditt samtycke. Men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig och sänder dig all styrka jag bara kan. Ljuset jag har tänt för dig är ett lila ljus. Lila står för helandet och läkandets kraft. Jag hoppas att framtiden innehåller färre prövningar. STOR kram!

Varma tankar....

En nära och kär har i dagarna förlorat en nära anhörig. Jag vill med detta inlägg visa att vi sänder våra varmaste tankar till dig och din familj. Vi finns här om ni skulle behöva nåt. En kram, prata eller bara lite sällskap. Bara att säga till när som helst.

Er andra vill jag uppmana att sätta in en slant till Cancerfonden eller på något annat vis stötta deras arbete. Tack!

Allergitest....

Igår var Marie och jag med Zoltán till Familjedoktorn. En privatläkare här i Uppsala som arbetat som barnspecialistläkare tidigare i över 35 år. Han är helt underbar. Dessutom, i hans väntrum riskerar man inte alla möjliga konstiga och vanliga sjukdomar för det är så få patienter som sitter där samtidigt. Helt perfekt tycker jag. Jag skulle ALDRIG åka med mina barn till vårdcentralen. De litar jag inte ett dugg på. De läkarna som jobbar där är såna som inte fick jobb nånannastans. Jag har aldrig nånsin känt mig trygg när jag gått till en vårdcentral, för jag har alltid upptäckt att jag själv kan mer om mitt problem än läkaren som ska behandla mig. Mina barn ska ha den allra bästa vården så näääää ingen vårdcentral!!
Min man har samma privatläkare som Zoltán och även han är supernöjd med denna Dag Gilstring.
Han är lugn och trygg. Jäkligt påläst och kan argumentera och förklara när jag vill veta mera. Han respekterar mina kunskaper och vi brukar tillsammans komma överens om hur man ska behandla anhöriga till en infektionskänslig kroniker. Det är nämligen inte helt självklart. Jag respekterar hans gedigna kunskap och erfarenhet och jag gillar verkligen att han kan argumentera om VARFÖR man ska behandla på ett visst sätt eller med en viss medicin.
Hur som helst anledningen till att vi var där var för att jag misstänkte lite att Zoltán har samma allergi som min man. Min man är väldigt känslig för gräs. Å häromdagen så klipptes det gräs både här och hos grannen. Min man började snora, nysa och kliade i ögon samt halsen. Nästan samma dag började Zoltáns näsa att rinna nåt förfärligt. Helt ofärgat dessutom. Så mina misstankar föll ju på att han led av samma allergi som sin far. Snabbt bokade jag en tid hos Familjedoktorn, fick en tid nästa dag. Så är det alltid där, man får tid redan nästa dag. Dag Gilstring lyssnade på mina misstankar och varför jag kände som jag gjorde. Han ordnade ett allergitest på en gång. Ett litet stick i fingret bara. Zoltán tittade skeptiskt men sa inte ett ljud. Sköterskan tog ett litet rör med blod och Zoltán var väldigt intresserad av blodet som hon droppade i röret. Utbrottet kom när hon skulle sätta på honom plåster. DÅ kom den sk "jansson-genen" fram. Zoltán har minsann sett hur både pappa och Sören har tejpat sina sår med eltejp eller hushållspapper. Inte 17 ville han ha nåt fjantigt plåster. Han lugnade sig inte helt förrän plåstret låg i soptunnan. Efter 20 minuter fick vi gå in till läkaren igen och då hade han svaret i sin hand. INGEN allergi alls. De testade hund, katt, gräs, gråbo, björk, mjölk, ägg, kvalster och några till men han var inte allergisk mot nånting alls. Sååååå himla skönt. Jag blev så lättad. Så snuvan han hade var bara ännu ett elakt virus. Däremot får vi vara uppmärksamma och på helspänn den dagen han blir stucken av en geting eftersom Bela är väldigt allergisk mot getingar och sånt är ärftligt.

För er som tror att jag struntade i min man så kan jag berätta att jag "fixade" honom åxå. Akut på kvällen fick han kortison som jag hade hemma så svullnaden i näsa och svalg skulle lägga sig. Dagen efter fick Dag Gilstring skriva ut allergitabletter åt honom.