Var idag på sjukhuset och träffade förlossningsläkaren Maria Jonsson. En väldigt trevlig läkare som kändes trygg och erfaren. Hon skulle beöma hurvida det var rimligt att kunna sätta igång mig på måndag. Hon skulle undersöka om livmodertappen var mogen och om jag hade börjat att öppna mig nånting alls. Hon tyckte väl inte att det var riktigt tillräckligt för att hon skulle vara nöjd så hon tryckte och klämde så det skulle börja öppna sig mera. Jag kan lova att det gjorde rejält ont. Aj aj aj. Jag höll både Bela och min barnmorska Ingela i handen medan läkaren utförde ingreppet. Efteråt var prinsessan i magen rejält sur över behandlingen för hon visade sitt missnöje med att sparkas och vrida sig massor. Prinsessan står, precis som jag sa redan innan, väldigt lågt och läkaren kunde känna hennes huvud. Usch va verkligt det kändes att jag ska föda barn snart när läkaren sa på det viset.
Efter besöket på spec.MVC åkte vi och hämtade Zoltán som hade varit och lekt med Marie och Carro på cafét. Marie passade på att följa med oss hem redan nu för det är hon som ska ha Zoltán, Balthazar och alla katterna när vi åker in till sjukhuset och föder barn. Marie du är en guldpärla!!
På vägen hem stannade vi på coop för att storhandla mat. När vi gått runt nästan hela coop hade jag såååååå himla ont. Riktiga kramper i magen. Var faktiskt riktigt rädd att det hade satt igång då. Men precis när man är på väg mot kassorna så hade de en liten utställning med en massa utemöbler. Där hittade jag en sån där ihopfällbar tygstol som jag satte mig i en stund. Då lugnade sig värkarna lite iaf. Så jag klarade mig till slut genom kassorna och ut till bilen. Bilresan hem var allt annat än skön och bekväm. Väl hemma så plockade Marie och Bela ur bilen medan jag la mig en stund i soffan. Lite senare på kvällen kom Hasse och åt middag med oss. Å ytterligare lite senare kom Carro och hälsade på. Alltid lika trevligt. Hon visade sina nya tatueringar som hon gaddat idag. Jättesnygga!! Blev riktigt avundsjuk. Satt och pratade och hade väldigt trevligt till sent på kvällen. Så skönt att ha lite folk omkring sig så man kan bli lite distraherad och få tänka på nåt annat. För nu är jag jättenervös.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar