Förlossning.....

Jaaaa nu börjar tankarna verkligen komma krypandes. Å oron. Det är med skräckblandad förtjusning som man på ett sätt ser fram emot förlossningen. Å på ett annat sätt vill man bara hoppa över den dagen. Smärtan ser jag absolut inte fram emot det kan jag lova.
Sen kommer ju alla OM-tankar som jag kallar dem. Tänk OM nåt går snett. Tänk OM prinsessan är sjuk. Tänk OM bedövningen inte tar. osv osv. Sånt kan hålla mig vaken många nätter. Detta är baksidan med att vara alldeles för påläst och ha för mycket erfarenhet av vården och sjukhus. Man vet för mycket om vad som KAN hända helt enkelt. Människan funkar ju lite så att det man inte vet lider man inte direkt av. Men jag VET ju många saker som kan gå snett. Jag VET följderna. Förra graviditeten hade jag en helt underbar barnmorska som jag ventilerade mycket sånt här med på Auroramottagningen. Birgitta Erhrenrot. En helt fantastisk människa på alla sätt och vis. Den här gången har jag ingen att bolla dessa tankar med. Å när jag skriver bolla tankar så menar jag inte nån som bara lyssnar utan nån som kan komma med råd, egna tankar och känslor och framförallt nån som känns trygg.
Jag längtar efter att få se vår lilla prinsessa. Att få se Belas drag i en liten flickas ansikte. Jag ber till gud/ödet eller vad som nu finns därute om att allt ska gå bra.