Varje gång jag loggar in på bloggen och ser hur många som har läst så blir jag så sjukt stolt och glad. Tusen tack alla fina läsare.
Jag har ju visserligen hållt på ett tag och gör reklam för bloggen nästan vart jag än kommer. Men ändå, jag blir så grymt stolt när jag ser alla läsare som vill läsa det jag skrivit.
Det här är min blogg och jag skriver det jag själv vill. Jag har fått massor med skit för saker jag valt att publicera här. Ni anar inte vilka påhopp och vilka aggressioner min blogg har satt igång många gånger hos diverse människor. *fnissar* Å på ett sätt så är det ju bra. Jag väcker tydligen debatt? Jag väcker tankar och känslor hos folk. På gott och ont naturligtvis. Men jag rider hårt på yttrandefriheten och tänker aldrig bli belagd med munkavle av nån. För jag tror att om man ventilerar saker och drar ut spökena från mörkret och belyser de med ljus och pratar om dem så kan man förbättra saker. Om man aldrig vågar yttra sig eller om saker aldrig tas upp då går ju alla runt i sin lilla bubbla och tror att världen är helt perfekt. Jag vill att folk vaknar till lite och kanske väcker jag tom lite nya tankar hos nån. Å ur nya tankar kan nya saker växa fram. Jag är som sagt van att få väldigt hård kritik för det jag skriver i min blogg. Ibland tar jag åt mig av kritiken och tar bort inlägg. Men det beror på om kritiken har lagts fram på ett vuxet och moget sätt. Jag har absolut inget emot att argumentera med folk, snarare tycker jag det är roligt. För igen man kan väcka så många nya tankar. Men jag argumenterar inte med folk vars bästa argument är: "Aaaaamen duråååå....." Nån kvalitet ska det ändå vara på argumenten tycker jag.
Men jag ska åxå komma ihåg att nämna att jag får så många mejl från läsare som uppskattar det jag skriver. Som uppskattar att jag bjuder in er i mitt liv och låter er ta del av mina tankar och känslor. Jag får många mejl med frågor och jag gör mitt allra bästa för att hinna med att svara er alla så fort som möjligt.
Jag får många mejl från andra kroniskt sjuka därute som tycker det är uppfriskande med någon som skriver om allt. Inte bara om sjukdomen utan om allt. Man är ju mer än en diagnos, eller hur?
Så för att lugna alla läsare som skrivit till mig de senaste dagarna och undrat: NEJ jag kommer inte låta mig styras när det gäller mitt skrivande. Jag håller på yttrandefriheten. Jag håller mig ifrån förtal och personliga påhopp. Det är sanningen som ska fram. Detta är min blogg och ingen annan ska få styra vad jag skriver här. Sen finns det absolut människor i min närhet som jag försöker ta extra hänsyn till när jag skriver. Ibland får jag faktiskt be om ursäkt när jag har sårat dessa. Ni vet vilka ni är och jag älskar er av hela mitt hjärta.
Så mitt budskap ikväll till er alla är: Va inte så rädd för kritik. Kritik får vi alla så även jag. Men ur kritik kan nåt positivt och nytt resa sig. Ta kritiken på rätt sätt istället för att gräva ner er.
Kärlek!
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar