Jag har ju helt glömt bort att skriva om mitt besök på Zoltáns nya förskola ju.
Jag börjar med det som står på minus-sidan och det är att det blir en himla omväg för mig att köra. Eriksberg ligger ju inte direkt på vägen till ackis när man åker härifrån.
På plus-sidan då: Personalen var helt underbar och väldigt förstående. Gruppen är liten och tajt. Man har inställningen att ingenting är omöjligt. Lokalen är stor och har bra ventilation. Leksakerna var rena och fräscha. Inte ett enda barn gick med rinnande näsa eller skrällande hosta som på andra förskolor. De är ute väldigt mycket. De följer läroplanen som en riktig förskola ska göra. Föreståndaren har varit i kontakt med CF på flera olika sätt under sina år inom barnomsorg. Hon ger ett väldigt tryggt intryck. Barnen är framåt och sociala, flera kom fram och var nyfikna. Speciellt en liten mörk kille som var sååååå sockersöt. Han kom fram och kramades utan att vara ett dugg blyg. Å det viktigaste av allt som fäller avgörandet är: Zoltán verkar trivas som fisken i vattnet.
I fredags så lämnade vi honom där ensam i ca 20 min medan Bela körde mig till sjukhuset. Det var andra gången han var där och första gången han fick vara själv en stund. Vi tyckte 20 min skulle vara lagom första gång. Han brydde sig inte ett dugg om att vi åkte. Han satt och lekte med "sin" fröken och hennes grupp med barn. Jättenöjd.
Så jaaaa att det blir en bit för mig att köra får helt enkelt bli nåt man bara löser. Zoltán är viktigast.
Å jag tror verkligen att han inte kommer vara lika mycket sjuk för på det här stället var det friska barn och man är verkligen ute "i ur och skur" precis som verksamheten kallas.
Jag är jättenöjd.
Redan på torsdag ska de ha ett informationsmöte där de vill att jag och Bela informerar om vår situtation och min sjukdom. Så att alla förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar