Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



fredag 18 januari 2013

Chefen ger inget betalt.....

Jag var idag till sjukgymnast Ewa och hade ett andningsgympapass på en timme. Efter det så gjordes det en ny spirometri igen. Var ju en vecka sen förra. Jag blåste verkligen allt jag hade. Jag tog i så jag såg stjärnor. Jag gav allt.
Sifforna som spirometrin visade var helt identiska med förra veckan. Inte en endaste liten procent uppåt. Utan helt identiska.
Jag har alltså tränat i gymmet 5 dagar den här veckan. Jag har slitit på både styrkemaskiner och i crosstrainern. Förutom de andingsgympapassen man gör hemma har jag suttit 5 dagar den här veckan, dvs 5 timmar, med sjukgymnast och gjort andningsgymnastik för att få bort slem. Jag har varit supernoga med alla mediciner och tagit dessa till punkt och pricka. Å jag får INGET mätbart resultat på spirometrin. Lungorna är verkligen dåliga. Tittar man på siffrorna som visar hur mycket slem det finns i de allra minsta luftvägarna så är de alltså helt identiska med förra veckans resultat. Det betyder alltså förenklat att det finns EXAKT lika mycket slem därute nu som förra veckan, trots att jag då har jobbat 5 timmar med sjukgymnast och 15-20 timmar själv bara med att få bort slem. Fattar ni då hur mycket slem som tillverkas varje dygn i mina lungor? Det fylls på precis hela tiden. Då kan ni säkert åxå lätt föreställa er vad som händer om jag skulle ge fan i behandling bara en endaste dag? Jag kan alltså inte som ni "sjukskriva" mig från mitt jobb. Jag får inte strunta i det bara en liten dag för att musklerna gör ont eller är trötta.
Nu kommer nån hurtig jävel att säga, för att uppmuntra, men du får väl vara glad över att det iaf inte har blivit sämre utan att det ändå stått still. KUL!! Jättekul uppmuntran. Jag kan göra en bra jämförelse så ni friska hurtiga människor förstår min frustration.
Säg att ni går till jobbet 5 dagar den här veckan. Ni jobbar verkligen bra och sliter för att göra ett fantastiskt jobb. Jaaa ni lägger faktiskt ner hela er själ i just detta jobb. När fredagen kommer och det är dags för löning så är erat lönekuvert tomt. Inte en enda krona. Ni blir lite lessna och går till chefen såklart. Chefen säger då lite hurtigt: "Men lilla vän du får väl vara glad över att du iaf har din anställning kvar." Då blir ni kanske lite besvikna och arga på chefen? Så skriker ni: "Men jag måste ju få lön för helvete hur ska jag annars kunna överleva?"
Jaaaa precis så har jag det. Hade jag fått lite "lön" för mitt arbete i veckan hade jag kanske kunnat överleva lite åxå.......
Så kom nu för fan inte och påstå att jag ska vara glad och nöjd över att inte fått nån lön för mitt arbete i veckan!!!

1 kommentar:

marie sa...

åh vad jag skulle gråta tårar om tex man sitter och pluggar inför en tenta ex antal timmar per dag. man tänker i alla dessa termer för att få in dom i skallen. allt under den veckan handlar om tentan. Om jag då efter en vecka kan lika mycket som när jag började plugga till tentan så skulle jag bryta ihop och ändå är de bara en sketen tenta och inte ens hälsa och liv det handlar om. riktigt läskigt tycker jag att slemm bildas så fort, jag har ju sett hur du kämpat och varit super duktig jag blir frustrerad på värderna när jag vet hur du sliter varje dag. jag är livrädd jag med för det är så overkligt att de gått så fort och att man såg att du var mycket piggare orkade mer men värderna sa nått helt annat