Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



måndag 7 januari 2013

Aggressioner

Först tänker jag skriva ett aggressivt inlägg här på bloggen.
För jag är så heligt förbannad faktiskt.
Jag bara känner att jag måste skriva av mig all ilska här innan jag bara exploderar.
Sen kommer ett lite mer strukturerat och lugnare inlägg.
Men först utbrott!!

Satt i bilen på vägen hem idag och funderade massor och tänkte. Hela dagen har varit jättejobbig så det är massor med känslor i luften. Jag förklarar mer om detta i mitt lite mer strukturerade inlägg.
Hur som helst så satt jag där och grät i bilen. Funderade. Å så blev jag så heligt förbannad faktiskt. På typ allt. Kanske låter löjligt, banalt, konstigt eller vad vet jag. Men det var så jag kände iaf.
Jag blev så jävla förbannad på alla dessa människor som sitter och gnäller över småsaker i sina liv. Att pengarna inte räcker, ungarna är förkylda, jobbet är för tråkigt, chefen är jobbig, maken/makan bara tjatar osv osv osv osv.... jag hör detta runt mig varje dag och just nu bara stod det mig upp till öronen. Jag hade sån lust att bara skrika rätt ut: "Fråga mig idag! Fråga mig vad jag har att gnälla om idag." Mitt största problem idag har varit att försöka klura ut vad jag ska svara på frågan: "Hur är det med dig idag?" Ja va fan svarar man?? "Joo tack det är bra. Läkarna säger att jag borde ha 2 år kvar att leva iaf, om jag inte får nya lungor. Men annars så knallar det och går som vanligt vettu."
Eller kan nån bara förklara för mig hur jag ska kunna möta den frågan utan att helt bryta ihop??? Snälla svara!!!!
Stackars Peter mötte mig häromdagen på sjukhuset när jag kom ut från en spirometrimätning. Han råkade fråga hur det var. Allt bara brast. Tur att han har en varm famn att gråta i. Tack fina Peter.

En annan sak som jag satt och blev så heligt förbannad över idag är avundsjuka. Jag får ibland höra på avvägar att folk är avundsjuka på vissa saker och tittar snett på mig.
Men jaaa visst jag kör en jättefin och dyr bil, visst det stämmer. Jaaa visst jag har ett jättestort och fint hus, ganska nybyggt det stämmer åxå. Jaaaa visst jag har ett svindyrt ute-SPA att plaska i året runt, visst det stämmer. Jaaaa jag har en helt fantastisk man som tar hand om mig, det stämmer helt perfekt. Jaaaa jag har ganska dyra vanor som min man betalar, helt riktigt.
Min första tanke var:
Om du nu är så jävla avundsjuk på mig, köp hela paketet. Byt med mig. Men då får du ta alltihopa lixom. Inte bara gottepåsen. Ta hela jävla sjukdomen. Ta all hosta, alla vaknätter, all feber, alla mediciner, alla undersökningar och all förnedring. Ta all smärta. Ta alla elaka ord om att du är för lat för ett riktigt arbete. Ta syrebristen som gör en totalt rörelsehindrad. Ta all rädsla för operationen. Ta all ångest över att kanske inte få se barnen växa upp. Ta allt för i helvete men kom för fan inte och säg att du är avundsjuk!!!!!
Min andra tanke var:
Nääää för fasen varför skulle jag vilja byta med någon. Usch!
Jaaa ni kanske har hälsan men jag har nåt annat. Jag har äkta kärlek utan några tvivel. Jag behöver ju aldrig fundera över hurvida mina nära kommer att ställa upp eller stanna hos mig OM jag blir sjuk. Jag ÄR ju redan sjuk.
För hur jävlig denna sjukdom än nu är så kan jag inte bortse från att det är tack vare den jag har fått träffa så underbara människor som jag idag har i mitt liv. Utan min sjukdom hade jag aldrig fått träffa den viktigaste personen i mitt liv. Min Bela.
Så nääää behåll du ditt skitliv för jag behåller nog mitt ändå.

För att summera lite då. Jooo visst min man har unnat mig ett bra liv med fina saker. Jag har verkligen allt jag kan önska mig och lite till. Han ger mig allt. Allt det som han ser underlättar och gör mitt liv bättre det ger han mig. Men innan ni blir allt för avundsjuka så minns att vi väljer bort andra saker i vårt liv som gör att vi kan ta oss råd att unna oss fina saker. Se bakom fasaden åxå, se helheten. Min man kämpar hårt varje dag för att kunna ge mig allt detta. Å jag är honom evigt tacksam. Så sitt nu inte och titta snett eller racka ner. Jag är inte dummare än att jag har vett att vara honom tacksam för allt. Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag för honom.

Inga kommentarer: