Idag träffade jag sjukgymnast. Som jag tidigare berättat så är vi nya för varandra. Jag har bara blåst spirometri nån gång med henne förut när min ordinarie sjukgymnast varit på semester.
Hon är väldigt trevlig och mjuk i sättet. Det märks att hon är väldigt engagerad i sitt jobb och verkligen bryr sig om. Hon frågade mycket för att verkligen förstå vad mitt problem var och försökte på riktigt att hitta lösningar som skulle fungera för mig.
Vi började med lite inhalationer. Hypertont koksalt 3%. Igår tog jag bara 1.5 %. Jag har ju i alla år varit så emot hypertont koksalt för jag tycker det bara skapar en massa rethosta och blödningar i luftrören. Men just nu så prövar jag allt de säger åt mig att pröva. Jag rycker och drar i varje halmstrå som sticks åt mig.
Vi gjorde lite huffar och andningsgymnastik.
Sen gick vi ut i gymmet där Ewa igår valde ut vilka maskiner som jag ska jobba med. Vi körde igenom maskinerna ett varv med ca 12 repetitioner på varje maskin. Avslutade på crosstrainern. Klarade bara ca 2 min innan saturationen hade sjunkit till 89 %.
Men jag känner mig ändå nöjd på nåt vis. Jag gick dit och genomförde hela programmet. Jag tog i tills jag både såg stjärnor och höll på att spy. Det brände i lungorna och gjorde helt sjukt ont i musklerna av syrebrist. Men jag är iaf stolt att jag tog mig genom programmet.
Sjukgymnastvikarien var ett bra stöd idag. Jag har inte gråtit riktigt lika mycket som igår. Kanske börjar tårarna att ta slut?
Efter sjukhuset åkte jag till trafikverket och fick min bil och mig själv besiktad. Jag har ju ansökt om sk anpassningsbidrag från försäkringskassan för att få min bil anpassad så den fungerar för mig. Så den här trafikinspektören skulle idag kontrollera bilen och hur den fungerar för mig. Samt vad som kan göras bättre. Han var jättetrevlig och rar. Kom med flera bra förslag på förbättringar och anpassningar. Så nu ska jag ringa några företag i Stockholm och ta in offerter på dessa arbeten och skicka till försäkringskassan. Sen är det bara att vänta och se om man får nåt godkänt.
På kvällen när jag kom hem kände jag mig lite piggare så jag orkade faktiskt laga maten idag. *stolt* Utan att behöva sätta mig ner flera gånger. DET kändes som en jättevinst. Senare på kvällen följde jag med min man ut med hunden. De fick gå jättesakta och inte så långt men jag klarade det!!! Visst fasen va det jobbigt och jag blev rejält anfådd. Men som sagt jag klarade det iaf. Ett steg i taget.
Imorgon ska jag träffa sjukgymnastvikaren kl 10 och kl 13. Sen skulle hon försöka fixa en läkartid nångång mitt på dagen med antingen Nikos eller Stina. Jag har lite önskemål om att få inhalera flytande kortison istället för att ta det som tabletter. Får se vad läkarna tycker om det. Måste ha en del intyg påskrivna åxå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar