Min svärfar vaknade och hade väldigt ont från sin axel. Hans läkare hade tydligen inte tänkt på att det blev väldigt många röda dagar mellan jul och nyår så det hade skrivits ut för lite smärtstillande. Bela JR tog då sin far och åkte upp till närakuten på samariten. Bela SR fick allt ondare och det kändes bra att de åkte dit. Det blev först en röntgen där det återigen konstaterades en väldigt lång och tydlig spricka i axelbenet. Sen blev det ett långt förmaningssamtal med läkaren. Enligt min man så var det tydligen en väldigt bra och erfaren ortoped. Bela SR hade haft mitellan fel och därför blev hela armen väldigt rörlig och frakturen fick aldrig en chans att börja läka. Han skulle dessutom ta det lugnt och vila, vilket inte riktigt existerar i hans värld. Hela besöket på närakuten gick väldigt fort för det var tydligen väldigt lugnt med folk just då när de var där. Han fick fler smärtstillande utskrivet så han skulle klara sig tills han kom hem till sitt eget landsting igen.
Under tiden de var på samariten och fixade allt detta så fick jag tag i en läkare som skrev ut en medicin för min mage som jag skulle prova. Åt lungorna, hostan och att jag inte fick luft kunde de inte göra nåt åt. Bara att gilla läget alltså. Kan här berätta IGEN om att det inte fungerar för oss när CF-center har stängt. Kanske nånting som föreningen bör försöka få koll på att det fungerar? Eller iaf följa upp och se om deras förra möte hade nån effekt. Man fick ju till en överenskommelse om vart vi skulle vända oss vid jourtid men det skulle inte skada med en uppföljning om det verkligen fungerar!
För det fungerade inte den här gången heller!
Jag ringde avdelningen som vi ska kontakta på jourtider runt 9-10 på morgonen så de skulle ha gott om tid på sig att söka bak.jouren tex eller fundra över hur de skulle göra. Det var en sköterska som hette Martin som svarade. Han var väldigt osympatisk och otrevlig mot mig. Ifrågasatte varför jag ringde dit och inte satte mig på akuten osv. Jag förklarade att det fanns en överenskommelse om att vi skulle vända oss dit. Han suckade och stönade som att jag var den jobbigaste människan på jorden. Jag var för sjuk för att ens bli arg så.......
Efter 10 minuters käftande fram och tillbaka med denna Martin så sa han rätt ut att: "Vi har inte tid att ta hand om patienter som inte ligger inne här hos oss, så du får vända dig nån annanstans." Sen la han på.
Jag grät av förtvivlan för jag mådde verkligen så dåligt. Men jag ville inte åka in till stora akuten och sitta i det väntrummet i många många timmar och säkerligen bli smittad av nåt ännu värre.
När klockan var ca 14-15 på eftermiddagen gjorde jag ett nytt försök att ringa avdelningen. Då fick jag prata med en jätterar sköterska, kvinnlig men minns inte vad hon hette. En undersköterska iaf. Hon hörde hur jag lät och fixade på en gång så jag fick prata med en läkare som var i tjänst. Tog henne 5 minuter ungefär. Läkaren hade väl inte så många idéer men provade en annan medicin iaf.
Stort tack till den undersköterska och läkare som tog sig tid att hjälpa mig. Undersköterskan var dessutom jättetrevlig och försökte hjälpa mig på alla sätt och vis. En jättegullig tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar