TIA-attack...

Annandagjul fortlöpte efter sjukbesöken väldigt lugnt. Vi åt god lunch av lite rester och plock mat. Vi tittade lite på film och bara tog det lugnt.
På kvällen vid 20-tiden så gick Bela JR ut med hunden. Jag låg i soffan i vardagsrummet och slumrade bort i feberdimmor. Bela SR var i badrummet och fixade sig inför natten.
Då hör jag hur det brakar till inne i badrummet där Bela SR är. Jag fattar ju direkt att han har ramlat. Men frågan är ju hur illa och vad som har hänt.
Trots feber och att lungorna inte alls hade nån lust att samarbeta så flyger jag upp ur soffan och springer till badrumsdörren.
LÅST!
Det är dessutom helt tyst därinne. Jag hade nästan panik. Jag drog och slet i dörren. Bankade så hårt jag kunde och skrek. Till slut så hör jag att han börjar jämra sig därinne och hasar sig mot dörren. Efter några sekunder så låser han upp dörren. Där ligger han på golvet och kommer inte upp. Armen är ju i mitella och han skriker av smärta så fort jag rör den sidan. När jag sen försöker prata med honom och fråga vad som har hänt och om han har ont så pratar han bara ungerska. Han förstår ingenting av det jag säger. Han förstår alltså bara ungerska åxå. När jag tittar in i hans ögon så ...... får jag lixom ingen kontakt. Svårt att förklara men det var jätteobehagligt. I säkert 7-10 min var han så här innan svenskan kom tillbaka, Bela JR kom tillbaka från hundpromenaden bara minuten innan.
Jag smsade min moster som jobbar med just skador på hjärnan för jag tyckte att detta kändes som en stroke eller nåt liknande. Hon rekomenderade mig att kontakta 1177 vilket jag gjorde direkt. De hänvisade till 112 omedelbart.
Så annandagen slutade på akademiska sjukhuset för min svärfar där han blev kvar över natten. Troligtvis en TIA-attack men det är ju helt omöjligt att med säkerhet veta.
Ca 20 min efter fallet så var Bela SR sig själv igen och tyckte själv att han mådde som innan. Men han åkte iaf med ambulansen till sjukhuset.

När ambulansen hade hämtat svärfar så kom chocken. Jag skakade, mådde illa, blev yr, fick ännu mer svårt att andas. Hyperventilerade om jag inte tänkte mig för. Så jag fick gå och lägga mig under täcket i sängen. Sen drömde jag om detta hela natten. Usch jag vill aldrig mer behöva se nåt liknande igen. Det var så läskigt.