Idag träffade jag en CF:are som blev transplanterad för ca 8-9 år sen. Hon var så otroligt gullig och tog sig tid till mig och mina frågor.
Äntligen fick jag de raka svaren jag sökt. Det var så otroligt skönt att få ventilera saker med henne som jag gått och grubblat över. Dessutom var det skönt att få veta att det inte är konstigt med alla dessa känslor och tankar som man har nu.
Det var åxå en skön känsla att inte vara ensam. Jag känner mig ofta ensam i allt detta eftersom väldigt få kan ärligt säga: Jag vet hur du känner.
Men hon kan säga det, för hon har varit där jag är nu.
Vi tog en fika i cafeterian på sjukhuset och tiden bara försvann. Så skönt att få höra saker som man kan känna igen sig i. Att för en stund vara lite "normal".
En väldigt trevlig fikastund och du lugnade verkligen mig. Så inatt tror jag inte att jag kommer ligga vaken och grubbla en massa iaf. Jag har fått svar på väldigt mycket och det känns så mycket bättre.
Tack snälla du för att du ställde upp för mig idag!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar