Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



onsdag 2 januari 2013

Julafton

Julafton firades i den tasnadiska herrgården väldigt lungt och mysigt.
Vi hade Bela SR, Hasse och pojkarna här.
Jag hade lagat kalkon, lax, potatisgratäng, prinskorvar, köttbullar och lite annat smått och gott. Det mesta gick åt. Det blev en väldigt mysig kväll och jag tror alla var nöjda med sina klappar. Det var väldigt trevligt att få ha både pojkarna här och Bela SR. Kvällen var lugn och alla trivdes.
Bela SR gjorde ju illa sin axel vi snöovädret som var runt lucia så han hade väl lite ont i den men annars mådde alla okej.
Utom jag såklart.
På natten till julafton så blev jag sjuk igen. Eller jag sjuknade om kan man väl säga och förkylningen kom tillbaka med full kraft och lite till.

Min IV-kur var ju klar dagen före julafton. Jag hade pratat med Stina på CF-center och hon tyckte jag skulle fortsätta med att inhalera Tadim när IV-kuren var slut. Jag tyckte detta lät okej och vi var överens.
Magen hade åxå börjat att strula av alla mediciner. Så jag hade varit i kontakt med både CF-center och smärtenheten före jul. Fick lite nya mediciner för att julen skulle funger hjälpligt.
Julafton hade jag ont i halsen, feber, snorig och rethosta. Ingen produktiv hosta alls utan bara som vatten. Det rev och slet i hela bröstkorgen mer än innan.
Men jag tog mig igenom julafton och juldagen med hjälp av lite mediciner och jäklar annamna.

Inga kommentarer: