Ny träningsvecka.

Igår låg jag i stort sett hela dagen. Hade ont, mådde illa och bara var sjuk helt enkelt.
Fick ställa in sjukgymnastiken tyvärr.
Kunde inte följa med och titta på Zoltáns nya förskola. Men Marie och Bela åkte. De blev positivt överraskade och jag ser fram emot fredag då jag ska dit och besöka dem för att skapa mig en egen bild av stället.
De verkar hur som helst vara ute väldigt mycket och det är ju just det som jag är ute efter.

Idag.....började segt. Hade ont. Tog lång tid att komma igång.
Men Marie och Daniel var änglar och tog barnen samt hunden. Bela åkte med mig till gymmet och höll koll på min saturation. Första maskinen jag tog i så dippade jag såklart. Vet inte vad som hände riktigt. Om det bara var kroppen som inte hängde med på vad som hände. Efter det gick det bra iaf.
Klarade crosstrainern i 6 min utan problem.
Eftermiddagen blev andingsgymnastik med sjukgymnastvikarien i en timme. Hon är inte ett dugg lik min ordinarie sjukgymnast i sin behandling men jag gillar henne åxå. Nog ganska smart att ha båda två just nu när det är så jobbigt. Sjukgymnastvikarien avslutar dessutom sina pass med ca 10-15 min avslappning. Hon får en att hamna nästan i hypnos. Man liksom sover fast man är vaken och hör. Helt avslappnad. Väldigt skönt.

När vi kom hem så hade Marie och Daniel fixat mat så det vara bara att sätta sig vid ett dukat bord. Jaaaa efter ett litet sammanbrott först då såklart. Det är många sådana numera. Man gråter mycket. Speciellt när verkligheten kommer och slår en på käften med jämna mellanrum och påminner en om att inte vara alltför glad.
Tack snälla Marie och Daniel för all hjälp idag!!!! Ni är änglar.
Å tack min älskade Make Bela för allt du gör och allt du är just nu. Utan dig hade jag bara varit en blöt fläck på mattan.