Idag har det varit en riktigt bra dag. Det har varit en dag utan gråt idag. Men med många glada skratt och leenden.
Allt tack vare min väninna Milla. Jag är dig evigt tacksam Milla. Din positiva och glada energi var precis den medicinen jag behövde idag.
I morse när jag vaknade hade jag ont. Kände ingen lust att gå upp alls. Men jag ville verkligen träffa Milla eftersom det var så längesen och hon hade lovat att möta upp mig på sjukhuset.
Jag var så glad att hon ville följa med mig och se hur min vardag ser ut. Jag möttes av en glad och go Milla på sjukhuset. Hon följde med på sjukgymnast besöket hos Ewa. Det som verkligen värmde mitt hjärta var det genuina intresse som hon visade för mig och min sjukdom. Hon ställde kluriga och ärliga frågor till Ewa som nog fick tänka till innan hon svarade. Det är få människor som bryr sig så mycket och så ärligt som Milla. Det var fint att få uppleva. Jag blev glad i hela kroppen.
Innan jag skulle till gymmet så hann vi med en liten fika i cafeterian och hann prata lite. Det var skönt att få ur sig lite hemligheter som legat i mörkret och grott alldeles för länge. Det är sant som min kurator brukar säga att man ska prata om sakerna annars slutar de aldrig att göra ont. Det kändes bra att få förklara vissa saker för Milla idag om hur jag levt tidigare. Kanske kan hon få en förståelse för varför jag gjort som jag har gjort vissa gånger. Jag hoppas hon blev lite klokare på hur mitt liv har sett ut. Jag vill verkligen vara öppen mot henne och att hon ska veta om hur det låg till.
I gymmet på eftermiddagen så testade Ewa om jag skulle klara av en ergospirometri, eftersom jag är kallad till en sån.
Det är väl lite tveksamt. Jag klarade visserligen att cykla i 3-4 min på 55-60 watt men det gjorde rejält ont. Å på en ergospirometri ska man ju dessutom ha en stor mask på sig som mäter varje andetag. Man ska cykla mycket fortare och längre. Man har ungefär 300 sladdar påklistrade på kroppen som är i vägen. Så jag är ytterst tveksam till att jag kommer att klara ett sånt test. Jag kommer gå dit och försöka, tro inget annat. Men jag tror att lungorna kommer säga ifrån. Men då har jag iaf försökt.
Så idag säger Tack till Milla för att du gav mig en dag med glädje. Jag har inte gråtit en enda tår idag. Däremot såg du till så att jag fick skratta och le. Du fick mig att tänka på andra, roliga saker istället för att älta allt elände som händer mig just nu. Idag var du min medicin Milla! Ändra dig aldrig.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar