Idag när jag satt inne hos Nikos på mitt läkarbesök så kunde jag inte låta bli att le stort mitt i allt elände. Nikos trodde säkert att nu har säkringen gått på riktigt. Sitta här och le när man kommer med såna här besked. Stackarn, om han bara visste.
Jag satt där och försökte hitta postiva saker för att orka ta in allt. Å Nikos ser ju väldigt bra ut så jaaaa det fick bli utsikten som var positiv idag. *fnissar* Å just som jag tänkte den tanken så kände jag en liten ängel på min axel och så hörde jag en välbekant röst i huvudet. "Du är ju alldeles karltokigt du.....*Ina-skratt* " Å när jag hörde det så kunde jag inte annat än att le. Älskade Ina, du var med mig därinne idag och hjälpte mig igenom allt det jobbiga på ditt egna vis. Tack snälla du, för att du fanns där när jag behövde dig. Om du bara visste hur skönt det var att få le mitt i allt.
Jag saknar dig så mycket. Jag saknar att kunna prata med dig och hur du kunde vända allt till nåt positivt. Så när man gick därifrån så kändes allt bra igen. Man kunde tom skratta åt det. Du hade förmågan att kunna få mig att skratta så tårarna sprutade. Så jag började hosta tills luften nästan tog slut. Då brukade du säga: "Nu vet jag att du fått dagens dos av andingsgympa iaf..." Du fattas mig min vän.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar