Julmys med maken....

Nu på kvällen, eftersom jag inte kunde göra så mycket annat med min rygg, så fick det bli lite julpyssel. När Zoltán gått och lagt sig satt Bela och jag på köksgolvet och slog in paket. Han får en såndär adventskalender med ett litet paket varje dag istället för att öppna en lucka. Ska bli så roligt att se hans reaktion i morgon bitti när han inser att han FÅR öppna ett paket.
Börjar faktiskt känna lite början till julstämning härhemma. Man vill ju ordna så mycket man kan inför julen till barnen så de får fina traditioner och bra vibbar av julen.
Jag försöker dessutom se till att barnen vet om sina rötter och den kulturen så vi firar alltid Mikolás tex.
Nu ska det bli väldigt skönt att få sova en stund innan vi ska jaga vidare på stan.

Ryggskott.....

Japp japp japp.... jättekul jag lovar.
Idag hade vi egentligen massor som vi skulle göra. Storhandla, fixa julpynt, ordna lite julklappar, kika på nya möbler osv. Men vid lunchtid så lyckades jag vrida mig samtidigt som jag hostade lite för hårt. Å det sa bara "klick" nånstans i ryggen. Sen kom värken. Gjorde så ont att jag fick svårt att andas. Ringde till CF-center med eftersom det är fredag så slutar de tidigare så det var bara "Ewa" kvar. Ewa hänvisade mig till närakuten på samariten. Så Bela fick köra dit mig och jag fick sätta mig där och vänta. Å jag tycker faktiskt att för att vara en akutmottagning så gick det ganska fort ändå. Läkaren skrev ut morfin så jag skulle kunna hålla lungorna rena över helgen och sen ska jag kontakta cf-center på måndag.
Så nu sitter jag här, smärtfri iaf. Men jag mår alltid illa på morfin och det är ju inte så kul. I morgon tänker vi fortsätta med ärendena som vi inte kunde genomföra idag.

Gränbyfika....

Idag har jag varit på Gränby med Milla och Thyra. Blev en fika dag med massa snack och mys. Väldigt trevligt att få skingra tankarna lite. Få bli lite uppiggad. Milla är alltid sån solstråle som bara sprider sitt glada humör runt sig. En egenskap jag älskar henne för. Men det betyder inte att vi inte kan prata om allvarliga och seriösa saker åxå för det kan vi. Men det blir lite mer "lätt" med Milla. Det känns inte så tungt och jobbigt. Vi har känt varandra så länge att vi har minnen tillsammans som vi delar och vi känner varandras familjer litegrann. Man behöver lixom inte säga allt, man förstår ändå. Tack snälla Milla för idag. Det var verkligen vad jag behövde.

Day from hell.....

Jaaa idag har det varit en lite jobbig dag till och från.
Diskmaskinen har ju varit trasig igen så idag på eftermiddagen så kom det en tekniker och skulle laga den. Å naturligtvis så har barnen sin allra "bästa" period på dagen just då. Jag hörde typ ingenting av vad han sa. Angelina skrek i högan sky och Zoltán gjorde sitt bästa för att försöka sno teknikerns "leksaker". Slutnotan för diskmaskinen slutade på 4900 kr. Jättetrevligt! Sån tur är så har vi försäkring på den men det är ändå pengar som man ska ligga ute med tills försäkringsbolaget har reglerat.
Senare på kvällen när jag var ensam med barnen så var de hur gulliga och rara som helst. Angelina sov en stund och då passade Zoltán och jag på att pyssla lite. Idag lärde jag honom att klippa med en riktigt sax. Han var superduktig och gjorde precis som jag sa och inget annat. Jag förklarade att den var vass och han aktade fingrarna så fint. Ska till Gränby centrum i morgon och fika med bästaste Milla och Thyra, då tänkte jag passa på att springa in en snabbis på Panduro åxå och handla lite pyssel som passar till Zoltán nu till jul. Han älskar ju att pyssla och greja.

Måste ju bara berätta en liten kul grej angående teknikern som var här idag. Fast jag tyckte väl inte att det var så kul just precis då eftersom jag var så irriterad på honom.
Det här var en sån där nosig människa som var nyfiken av sig och i vanliga fall när jag mår bra och inte har griniga barn omkring mig så kan jag ta såna rätt bra. Men idag blev jag så störd bara. Det hela började med att han undrade vad jag jobbade med. Jag svarade kort och gott "Jag jobbar inte!" Ville lixom inte gå in mer på varför eller hur. Men han gav sig inte... fortsatte att tjata om detta. "Så du går bara hemma och är hemmafru då?" "Jaaaa det gör jag! Jag har inte jobbat sen jag gifte mig." Svarade jag. Teknikern jobbade vidare och när han var klar så skulle han ju skriva ut fakturan. Först ville han att jag skulle betala med kort. Men jag sa direkt att: "Jag har inga pengar. Jag får bara fickpengar av min man. Det är han som sköter allt sånt där." Killen kollade lite konstigt på mig. Men jag kunde lixom inte låta bli. Han hade stört mig så jäkligt. Hur som helst så skulle han ha Belas personnummer för att kunna skriva ut en faktura. Så han fick det av mig. "1958? Hur gammal är han då?" "Jaaaa han lär väl vara typ 54 då" svarade jag. Å så tittade han på mig så där..... äckligt! "Men du är ju inte en dag över 30?" "Om du nu måste veta så är jag 31" svarade jag. Fortfarande med samma äckelblick ungefär som man blev avklädd på plats: "Då är det ju typ 23 år mellan er? Kan det verkligen funka? Jag menar vad får du ut av ett sånt förhållande? Han kunde ju vara din farsa." Åååå jag blev så förbannad. Inte för att jag aldrig fått den kommentaren förut. Å vi brukar skratta båda två åt när folk tror att Bela är min pappa. Det var mer sättet han la upp hela grejen på. Så där..... äckligt lixom. Å nedlåtande. Så jag svarade lika drygt: "Såg du Mercan därute?" "Jaaaa brevid den stora familjebussen." svarade han lite frågande. "Det är min GAMLA bil. Min nya kommer nästa vecka! Huset ser du ju själv, jag betalar ingenting och jobbar ingenting. Han tar hand om mig helt och hållet. Å som du ser har vi ju 2 barn så han kan ju uppenbarligen knulla åxå!" Jag fick inga fler frågor på det.
Jaaaa ibland blir även jag irriterad och dryg att prata med. Men jag mår inte bra och hade inte ork över att ta en massa spekulationer. Jaaa det är sant att det är 23 år mellan mig och Bela. Men det är sällan som det märks faktiskt. Å jag kan bara inte med när folk står och kastar skit på honom när han inte är närvarande och kan försvara sig. Då kommer tigern fram i mig.....

Tack älskade häst....

Idag var jag faktiskt till stallet. Vilken känsla. Jag har alltså varit isolerad och suttit "inlåst" hemma nu hela helgen så jag var mer än tokig. Idag gav jag mig 17 på att det skulle bara gå. Lungorna ville INTE! Det spöregnade och var kallt.
När jag kom till stallet stod, tack och lov, alla hästarna inne för hovslagaren var där och skodde ett helt gäng. Så jag behövde inte springa efter nån häst i hagen. Men bara att rykta och sadla tog väldigt lång tid. Jag var tvungen att ta massor med pauser och andas för lungorna slog ifrån hela tiden. Ett tag stod jag och grät mot Hlökks man och var bara såååå frustrerad över att ingenting fungerade. Hovslagaren trodde väl jag var helt knäpp. Men som tur är pratar han inte så mycket svenska så han lät mig hållas och frågade inte så mycket. Efter mycket kämpande med både andning och fixande så blev jag till slut klar. Regnet öste ner. Men vet ni vad? Jag njöt! Så otroligt mycket! Hlökk bar mig på sin rygg, hon lånade mig sina friska ben att få springa på. Hon sprang så försiktigt att det inte blev jobbigt för lungorna. Hon bjöd mig på en fantastiskt vacker tur i naturen och jag grät av glädje. Glädje över att om så bara för den lilla stunden som Hlökk lånade mig sina ben och lungor få känna sig som en normal människa. Som vem som helst. Undrar om djur förstår när man inte mår bra.... jag tror det för Hlökk är alltid så försiktig och lugn när jag inte mår bra. Hon var likadan när jag var gravid. Aldrig några dumheter utan försökte alltid underlätta. Samma sak idag, hon var så himla lätt att ha och göra med. Så snäll att rida, utan att för det vara tråkig och bara gå och lunka. Vi töltade väldigt mycket eftersom det är en väldigt bekväm gångart för ryttaren.
Så idag har jag andats luft från naturen. Jag är väldigt stolt och nöjd över min dag. Tack älskade Hlökk för att du hjälpte mig ut.

Hyllar försäkringskassan!!

Jaaa det tänker jag faktiskt göra igen. Å den här gången är det avdelningen för bilstöd som ska ha mina röda rosor och hyllningar. Speciellt Sofie som arbetar som handläggare där. Vilken rar tjej. Hon har verkligen ställt upp och hjälpt mig långt mycket mer än de egentligen behöver.
Så här ligger det till. Man får ju söka bilstöd från försäkringskassan var 9:e år. Å i år är det då 9 år sedan jag fick mitt bilstöd förra gången. Så då var det ju dags att söka igen då. Å jag hatar verkligen försäkringskassans blanketter som man ska fylla i. Längst ner står det ju med fet stil att den här fyller du i på heder och samvete och att man kan bli straffad för osanna uppgifter. Då blir man ju lite orolig, inte för att man tänkt ljuga och luras utan man blir lite rädd för att helt enkelt fylla i nåt som blir fel. För att undvika att det skulle bli några fel och för att vara säker på att få med alla uppgifter så ringde jag till Försäkringskassan och blev kopplad till Sofie på bilstödsavdelningen. Hon tog sig tid att tydligt förklara varenda liten ruta på blanketten medan jag hade den framför mig på datorn. Jag fyllde i den som hon förklarade och skickade iväg den. Efter nån dag så ringde Sofie upp mig och bekräftade att hon hade fått in mina blanketter och skulle börja med handläggningen. Hon tog hand om den på en gång. Wow vilken snabb service. Helt underbar tjej. Å så supertrevlig och hjälpsam. Vi bokade upp en telefontid till idag kl 10 för samtal som de alltid har med alla som söker. Å nu väntar jag bara på beslut som hon lovade att ringa och meddela mig så fort det har kommit. Så jag slipper sitta och vänta på beslutet per post som hon sa. DET kallar jag service. Jag är jätteglad och tacksam för all den fina hjälp jag fick av Sofie från Försäkringskassan.

Tar en dag i taget.....

Jaaa det är precis så jag måste göra nu. Annars blir det för övermäktigt. Att på nåt vis försöka ta tillbaka så mycket förlorad lungkapacitet, om det ens är möjligt, kommer ta mycket tid och mycket kraft. Det är jag medveten om. Å börjar man då ta för stora delmål och inte se den lilla positiva förändringen så kommer man mista motivationen ganska så snart. Så jag har ställt in mig på att ta en dag i taget och ett litet steg i taget. Försöka att varje dag se nånting positivt som har gått framåt, åt rätt håll. Nu har jag ju gått på kortisontabletter hela helgen för att ens kunna stå på benen. Å jaaa jag har varit kortison-"hög" och haft mycket energi i kroppen. Men lungorna säger likförbenat ifrån. För er som aldrig provat en kur med Betapred (kortison) i ca 5-7 dagar kan jag förklara vad jag menar med "hög". Kortison ger en ökad aptit och man upplever åxå att man får massor med energi i kroppen. Lite som när man har adrenalinpåslag fast hela tiden. Man vill så himla mycket men då är det andra delar som säger ifrån. Man kan få lite svårt att sova pga detta men jag brukar vara noga med att ta Betapreden på morgonen så får man hoppas att man gjort av med tillräckligt med energi för att kunna sova sen på kvällen. Fick jag önska själv så skulle jag övertala Nikos att förlänga kortisonkuren med några dagar för att hinna återhämta lite krafter men jag tror det blir svårt. Han gillar INTE att jag står på kortison alls egentligen. Han skulle iaf ringa mig i morgon för att kolla hur det är med mig. Så vi får se vad han säger och tycker då. Som läget är idag, just nu, så går det riktigt bra att andas. Så länge jag sitter still. Börjar jag röra på mig för mycket så låter jag som Lännakatten. Samma sak om jag försöke föra ett längre samtal utan pauser, då tappar jag andan och måste vila. Det som är positivt som min sjukgymnast sa är att jag verkar ha ett väldigt starkt och bra hjärta iaf. För jag får väldigt sällan så pass mycket syrebrist i blodet att det går att mäta. Min kropp kompenserar för syrebristen väldigt bra. Även om det blir på bekostnad av att jag blir så här anfådd och att det smärtar när jag andas. Så ett starkt hjärta tror jag kommer att bära mig igenom denna krisen åxå, jag litar på det.

Bela är ju mitt hjärta och han är stark. Just nu får han vara stark för oss båda tyvärr. När man mår så här dåligt och blir så här frustrerad så blir man ingen trevlig människa att vara runt. Å Bela lever ju ihop med mig. Så han får ta väldigt mycket som han verkligen inte förtjänar från mig. Å det är verkligen inte min mening men det blir så. Jag hoppas att han vet om hur mycket han betyder för mig. Hur mycket det betyder att han alltid finns där och ställer upp när det krisar på det här viset.
Bela, jag älskar dig och jag är glad att du orkar finnas vid min sida varje dag.

Ledsen och frustrerad...

Huvudet vill så mycket. Jag sitter och tänker att jag ska göra det och det..... när jag sen börjar röra musklerna så säger kroppen stopp. Eller jaaaa lungorna. Med en lungkapacitet på 50 % orkar jag inte så mycket. Trots att jag är "hög" på kortison och har massor med energi. Men jag kan inte röra mig. Jag blir anfådd på en gång. Fortsätter jag att tvinga musklerna så gör de ont av syrebristen och till slut blir jag yr i huvudet och måste sätta mig. Det är så frustrerande så ni kan inte ana.
Den här helgen skulle jag egentligen på ridkurs på Edeby ryttargård. En kurs jag längtat efter hela året ända sen förra gången. Men det sket sig av flera orsaker. Jag hade svårt att få barnvakt. Lungorna bara.....la av. Å så värken på det. Jag blir så arg. Jag vill ju åxå vara med. Jag vill sitta där på hästryggen och få utvecka min ridning. Ååååååhhhhhhh JÄVLA SJUKDOM! Ja ikväll känns det just så. Hade varit så otroligt roligt att kunna få vara med på kursen men jag kan inte. Jaaaa jag vet det kommer fler tillfällen, men det är just nu det känns så här. Å jag bara hatar när jag inte orkar göra allt som jag tänkt mig. Näää det här blir bara ett negativt inlägg så jag slutar här för ikväll.....

Sällskap....

Idag när jag satt inne hos Nikos på mitt läkarbesök så kunde jag inte låta bli att le stort mitt i allt elände. Nikos trodde säkert att nu har säkringen gått på riktigt. Sitta här och le när man kommer med såna här besked. Stackarn, om han bara visste.
Jag satt där och försökte hitta postiva saker för att orka ta in allt. Å Nikos ser ju väldigt bra ut så jaaaa det fick bli utsikten som var positiv idag. *fnissar* Å just som jag tänkte den tanken så kände jag en liten ängel på min axel och så hörde jag en välbekant röst i huvudet. "Du är ju alldeles karltokigt du.....*Ina-skratt* "  Å när jag hörde det så kunde jag inte annat än att le. Älskade Ina, du var med mig därinne idag och hjälpte mig igenom allt det jobbiga på ditt egna vis. Tack snälla du, för att du fanns där när jag behövde dig. Om du bara visste hur skönt det var att få le mitt i allt.
Jag saknar dig så mycket. Jag saknar att kunna prata med dig och hur du kunde vända allt till nåt positivt. Så när man gick därifrån så kändes allt bra igen. Man kunde tom skratta åt det. Du hade förmågan att kunna få mig att skratta så tårarna sprutade. Så jag började hosta tills luften nästan tog slut. Då brukade du säga: "Nu vet jag att du fått dagens dos av andingsgympa iaf..." Du fattas mig min vän.....

Läkarbesök....

Det jag nu kommer att skriva är inte för att jag vill skrämmas. Inte heller vill jag ha någons sympatier eller att någon tycker synd om mig. Det jag skriver i detta inlägg är kalla och hårda fakta som läget är nu. Det är inte roligt för mig heller och jag kan erkänna att jag är rädd. Men jag har långt ifrån givit upp. Det kommer ta tid men jag ska ta mig tillbaka på banan igen.
Jag var till CF-center idag och träffade Nikos, min läkare och Ewa, min sjukgymnast. Först pratade jag lite med Nikos och han ville ha lite "siffror" och värden innan han beslutade nåt. Så jag blev ivägskickad med Ewa för att göra en spirometri. Vi "rensade" först luftvägarna lite från slem med sk "huffning" en teknik där man huffar istället för att hosta. Har säkert berättat om det förut här på bloggen. Tekniken är ungefär som när man ska göra imma på en spegel med andedräkten. Man lixom "andas" på spegeln med öppen mun och öppna luftrör. Med en liknande teknik kan man med massor av träning lära sig känna och höra vart slemmet sitter och få det att flytta på sig med hjälp av luftvirvlar skapade av just denna huff. Då kommer man åt slemmet som sitter längst ut i de allra minsta luftvägarna på lungorna. Så fort man hostar så stänger man av många av de här luftvägarna och ännu mer bakterier gror och samlas. Så att hosta sliter både på kroppens alla muskler och på lungorna. Hur som helst blev ett litet sidospår där om huffning. Det är EN av grejerna jag gör som behandling varje dag. Morgon, middag, kväll. Ibland oftare.
När vi gjord lite huffning så fick jag blåsa en sk spirometri. Där man kan se lunkfunktionen. Idag blåste jag sämre än på väldigt väldigt länge. Jag har idag en lungfunktion på ca 50 %. Hur mycket jag kan ta tillbaka och hur mycket som är förstört för alltid kunde inte Nikos svara på idag. Det gäller att kämpa på helt enkelt. Å det tänker jag göra. Men så till alla er som har svårt att förstå varför jag är så kort i tonen och inte pratar lika mycket. Syret räcker helt enkelt inte till. Att prata kräver en hel del syre och det tänker inte ni friska på. Krafterna räcker inte riktigt till som de ska just nu. Men jag kämpar på jag lovar. En dag i taget och en liten bit framåt varje dag.

Sjukhus

Imorgon blir det sjukhuset. Ska träffa doktor Nikos och sjukgymnast Ewa. Gissar att ingen av dem blir särskilt nöjda med spirometrin. Det känner jag redan nu. Jag blir så himla lätt anfådd och slemmet är svårt att få bort. Väldigt jobbigt att hosta och hacka igång systemet på morgonen. Då gör det ont att andas. Men sen under dagen så försvinner hostan och smärtan. Men anfåddheten finns kvar. Jobbigt faktiskt. Men Nikos har nog nåt förslag på hur vi ska lösa detta, det tror jag. Han är ju ny hos oss men jag tycker att han verkar väldigt påläst och duktig på CF. Jag tror på honom. Om han vill stanna hos oss sen så kommer vi få en väldigt engagerad läkare iaf.
Eftersom jag planerar att hålla mig borta från sjukhuset nu ett tag så ska jag dela ut julklappar till centret redan i morgon. Förhoppningsvis blir Ewa på bra humör då och plågar mig inte så väldigt hårt på sjukgymnastiken. *fnissar*

Homestyling

Jag vann ju för ett tag sen en Homestyling av Mäklare Kulling. Idag kom Angelika från homestylinggruppen hit och hjälpte oss. Hon hade massor med bra tips på hur vi skulle kunna möblera för att huset ska komma till sin rätt. Framförallt gällde det ju vardagsrummet som jag tycker är ett väldigt svårmöblerat rum. Men hon hade väldigt bra idéer som inte är så svåra att genomföra faktiskt. Gäller bara att övertyga min man om att vi behöver en ny soffa. *fnissar* Även arbetsrummet/gästrummet hade hon bra förslag till. Hon hade även lite idéer till vårt stora sovrum som min man verkade heltänd på men där drar jag nog i handbromsen. Masterbedrum är för mig otroligt privat område. Där vill jag helst ha min alldeles egna stil. Omge mig av färger, saker och tyger som får mig att må bra och bli lugn. Jag misstänker att hon inte gillade mitt val av färger för hon frågade om vi skulle tapetsera om i vissa rum. *skrattar* Hon va en typisk vit, grå, caffelatte-färgs människa som inte riktigt vill ha färg i hemmet. Å jag är ju som ni vet precis tvärtom. Jag hatar vitt för det är så sterilt. Jag vill ha färger omkring mig, varma färger. Hemmet ska ju spegla ens personlighet och både Bela och jag är färgstarka människor. Det skulle kännas så fel om vårt hem var färglöst.
Men det var otroligt kul att få bolla idéer tillsammans med ett proffs. Å Angelika var väldigt duktig. Tack snälla Mäklare Kulling för ert otroligt fina pris. Jag uppskattade det väldigt mycket.

Förskola till Zoltán....

Idag fick vi ett glädjande besked från ledningen för barnomsorgen här ute i Almunge. Zoltán erbjuds en plats på Länna förskola från och med 3 december. Ååååå va lättad jag är. Jag pratade med chefen och hon hade stor förståelse för hur vi kände. Hon skulle även försöka se över rutinerna hos dagbarnvårdarna. För dagmamman påstår ju ändå att de är ute såååååå mycket. Som jag sa till chefen så är just måttet "sååååå mycket" väldigt relativt. Mycket för mig är kanske lite för någon annan. Dagmamman påstod att vi trodde att de var inne eftersom hon var så duktig och plockade upp grejerna på gården innan vi kom och hämtade. Jag sa till chefen att jag har inte ens tänkt på hurvida det ligger leksaker ute. Jag tittar på Zoltán. Jag vet hur han är. Efter max 10 minuter ute så är han lika skitig och smutsig som omgivningen. Lerig och smutsig helt enkelt. Men när jag har hämtat Zoltán från dagmamman så har både hans galonkläder och ytterkläder varit helt rena. Konstigt om de är ute så mycket. Mitt barn kan nämligen inte ens gå till bilen utan att bli smutsig. Chefen förstod vad jag menade. Så ledningen löste problemet för mig väldigt snabbt och smidigt. Jag är supernöjd med deras sätt att behandla oss. Stort tack till Almunge barnomsorgschefer!! Jag hoppas ni får ordning på era dagmammor så det fungerar bättre för barnens skull.

Mår inte bra....

Blev inge blogga igår.... anledningen är helt enkelt att jag mår inte bra. Så det blir inte nåt långt inlägg nu heller. Hela den här barnomsorgsfrågan tar på krafterna. Att inte veta hur man ska lösa det och hur det blir. Man går och grubblar och så känns det inte bra att lämna Zoltán till en dagmamma där han inte har roligt. Där han inget lär sig och där han inte utvecklas. När min äldsta dotter gick på förskola så började de vid 2-års ålder träna att vara utan blöja. Detta skedde med ett väldigt bra samarbete med hemmet. Här har frågan inte ens tagits upp överhuvudtaget. Förskolan där min dotter gick började redan från början att få barnen intresserade av tex bokstäver, siffror, naturen osv. Men hur 17 ska barnen kunna lära sig om kottar, myror, pinnar och stenar om den enda natur de får vara ute i (de få gånger nu utomhusvistelese erbjuds) är en innergård med en sandlåda? Trots då att denna dagmamma bor precis intill Uplandsleden där det finns jättefina marker att gå med barnen. Dessutom är det absolut inte långt till Lännabadet. Man kan gå och titta på Lännakatten på vår/sommar. Men man nöjer sig alltså med innergården vid bostaden. Säkert för att det är enklast så. Otroligt trist för barnen. Speciellt när man har en skogsmulle som Zoltán. Han älskar ju skog och mark.
Vi inväntar nu svar från ledningen hur man tänker försöka lösa vårat problem. För tillbaka till dagmamman släpper jag honom inte helt enkelt.

Novartis läkemedelsbolag

Har varit i kontakt med Novartis läkemedelsbolag och pratat om TOBI.
TOBI har ju både de bästa och sämsta blistren jag sett. Bästa för att de är tydligt märkta med morgon och kväll samt att varje kapsel ligger för sig. Prydligt och lätt att hålla ordning på. Sämsta för att det är typ helt omöjligt att öppna den på det sättet som det är tänkt. Om man inte väldigt försiktigt och sakta drar av blistret exakt rakt så delar den sig och den sista kapseln blir svår att få ut. Ibland så går det inte att få ut den. Eftersom blistret är så starkt så går det inte att ta sönder med fingrarna utan då får man öppna med en kniv eller nåt liknande. Jag framförde detta till Novartis och de skulle prata med dem som tillverkar dessa blister. De skulle ringa upp mig när de fått mer information om vad man kan göra åt detta. Väldigt bra bemötande fick jag av Novartis. Ett väldigt kundvänligt läkemedelsbolag. Så jag återkommer längre fram i bloggen om detta när de har hört av sig igen till mig.

Faktiskt dålig stil....

Jaaaa nu är jag arg och besviken. Å tänker skriva av mig här.
För det första så hade vi en jättebra dagmammegrupp som fungerade jättebra. De meddelade alltid mig om någon var lite snorig så jag fick ta eget beslut om Zoltán skulle komma och riskera att bli smittad. Å det applåderar jag verkligen för sånt får man leta länge efter.
Men så hände nåt och alla dagmammor slutade, utom en den vi har. Vet inte vad som hände eller varför alla slutade men så var det. Så nu finns det alltså EN enda dagmamma härute. De har letat med ljus och lykta efter fler men inte lyckats särskilt bra.
Eftersom man vet om detta problemet så har vi varit väldigt flexibla och ställt upp väldigt mycket när det gäller att ändra i Zoltáns schema osv. Men även vi har ju en gräns. Bela kan omöjligen ändra sina arbetstider efter hur dagmamman känner för att jobba. Som det har varit nu på senare tid så ändras schemat varje vecka. Ibland ska hon till läkaren, ibland måste hon sluta tidigare, ibland måste vi byta dag osv osv. Jag tycker att det är helt okej att byta ibland och jag förstår att det kör ihop sig ibland, men varje vecka? Nu kommer jag snart till det som fick det att brista idag.....
Till saken hör att hon är gravid, något vi fick reda på för ca 2 veckor sedan. Å absolut jättekul för henne, men det är inte riktigt MITT problem. Jag har nog med mina egna problem faktiskt, hur illa det än låter. I slutet på förra veckan så frågade Bela en gång extra vilka dagar Zoltán skulle gå hos henne. Svaret han fick var mån+tis 9-16 och ons 9-15. Tors och fre var helt omöjliga för henne då hon hade såååå många andra barn. Okej Bela går till sin chef, pusslar och fixar för att ändra sitt schema så det ska passa. Han får till slut igenom att han är föräldrarledig tors och fredag å sen jobbar mån-ons. Igår när jag lämnade Zoltán så blev jag påmind om att hämta honom kl 14 istället för kl 16 för hon skulle till läkaren. Okej jag stressade som en liten gris för att hinna. Lite irriterad faktiskt, men okej. Kommer kl 13.40 och hämtar. Jag har då hela bilen full så jag frågar henne om hon tagit något ur hans väska varpå hon svarar: Nej. Bra säger jag då kan jag ju lämna den här eftersom han ändå kommer imorgon igen. Direkt så svarar hon att Nääääeeee ta med den för "säkerhetsskull". Tänkte inte så mycket på det då utan blev mest irriterad. Jaja knöla in den stora jävla väskan i den redan fulla bilen. Imorse när jag lämnade Zoltán så säger dagmamman direkt att nu kommer det att bli ändring i tiderna eftersom hon igår blev sjukskriven på halvtid. De nya tiderna skulle vara mån, tis och tors. Då brast det totalt kan jag lova. Inte nog med att Bela just precis har bytt i sitt schema för att det skulle passa. Hon visste ju med största sannorlikhet om att hon skulle bli sjukskriven, fast hon hade nog siktat på heltidssjukskrivning eftersom det var så viktigt att jag tog hem väskan. Jag tycker faktiskt att eftersom vi har varit så jäkla sjyssta hela tiden och anpassat oss efter vad hon har velat jobba så kunde hon åtminstone ha kläckt ur sig till mig att "jag tror jag kommer bli sjukskriven så ni är beredda på det....." Hon är gravid, inte sjuk så det är ingen plötslig åkomma som har dykt på henne. Besvären hon haft har hon ju känt av ett tag. Foglossning är ju inget som dyker upp på en dag.
När jag sen dessutom får reda på att hon inte ens tar ut barnen på dagarna då blev jag ju vansinnig. Barn behöver få vara ute!! Zoltán blir ju helt omöjlig om han inte får rasa av sig sin energi ute. Inte konstigt att han varit helt hopplös på kvällarna. Han har ju skittråkigt hos dagmamman! Om hon nån gång har tagit ut barnen så är det bara på hennes egen innergård där det endast finns en liten sandlåda för ungarna att leka i. Zoltán är inget sandlåde barn. Han gillar inte ens lekparker. Han gillar naturen. Ta ut honom i skogen så kan han roa sig en hel dag. Inte så jäkla konstigt att ungarna är sjuka hela tiden om de sitter inne i hennes lilla 2 rums villa. *morrar*
Jag är heligt förbannad kan jag erkänna.
Så vi har nu kontaktat chefen för barnomsorgen härute så hon får lösa detta. Å hon visste ju om problemen visade det sig. Va faaaan.....
Så i morgon går Zoltán sista dagen hos den dagmamman, han lider där. För han behöver få vara ute och få röra på sig. Han har för mycket energi i benen för att sitta inne och pyssla en hel dag. Han ska inte behöva lida för att dagmamman är lat och bekväm.
Dessutom följer de inte läroplanen för fem öre!!!

Ljuva tystnad....

Marie och jag körde ju hem Frans i tisdags tror jag att det var. Det verkade då som att Morran var klar med honom. Igår på dagen började Morran med sitt vrålande igen. Hon antastade kastraterna och hunden här hemma. Det gick så långt att hon tom fick stryk av Tusse som toklessnade på henne. Kvällen kom och katten lät bara värre och värre. Löpet var verkligen ett faktum. Kontaktade då Carro som äger Frans och vädjade efter deras hjälp. Som en räddande ängel så lovade hon att komma med Frans redan nästa dag. Tusse andades ut av lättnad. Han låg hela kvällen och tittade längtansfullt ut genom fönstret och undrade när Frans skulle uppenbara sig. Man såg blicken i hans ögon som verkligen skrek: "Frans, rädda mig! NU!" Det blev en natt i terror. Jag tror ingen i familjen sov mer än kanske 3-4 timmar för sen vrålade Morran sitt allra värstaste löpvrål. Usch. Då var hon ändå instängd i tvättstugan men det hördes ändå i hela huset.
Idag mitt på dagen kom Carro med sin Frans, och hon hade med sig sin man åxå. Väldigt trevligt besök. Satt och fikade lite och pratade om allt och inget. Otroligt lättsamma och trevliga människor. Känns skönt att träffa såna.
Just nu sitter jag här och bara njuter av tystnaden. Så skönt det ska bli att få sova i natt. Tack Carro för att vi får låna din fina Frans som verkar vara den enda just nu som kan få tyst på henne.....

Syskonkärlek

Zoltán är väldigt engagerad i Angelina....

Han hjälper henne och är verkligen jättesnäll....

När hon blir ledsen kommer han med bilar och leksaker för att trösta....

Så mellan dessa finns det ingen rivalitet eller svartsjuka....

Nalletassens avelshona

Angel.

På Nalletassens sida på Facebook finns det bilder och text om katterna i katteriet. Gå in på Facebook och gilla Nalletassen. Där kommer det senare att publiceras vad som är på gång i katteriet och eventuella planer. Häng med.

Nalletassens fertila avelshane

Ulysses von Mullemiez. Vit. Fertil Hane. Född 2011-11-30.

Importerad från Tyskland. Väger just nu nästan 6 kg.

Den här herren kommer att lånas ut väldigt sparsamt till utvalda honor. Vid intresse mejla kia81@yahoo.com

Nalletassen's

Den här söta damen har stulit min mans hjärta. Söta Zinnea som vi är fodervärdar till....

Det betyder att vi äger inte Zinnea men vi har henne som vår egen.

Nalletassen's katter

Angel och Zinnea...

Bokbacken's Angel Light. Choklad. Född 2012-04-17. Fertil Hona.

Nalletassen's katter....

PR.Tazzamore's Eartha Kitt aka "Belas lilla häxa". Svartsilversmoke. Född 2011-04-24. Kastrat.

PR.Eddakatten's Esse Engelbert aka "Tusse" Lila. Född 2007-11-02. Kastrat

Han gömmer sig för Mimosa som löper.

Nalletassen's

Estetica's Zinnea

Svartsilver shaded, Brittisk korthår...Fertil Hona född 2012-03-20

Vinterbilen....

Helt klart en Kia-bil.... massa knappar överallt. Den har gått ca 1400 mil.

Helt okej inredning faktiskt. Fast jag har inte lyckats få handsfree systemet i bilen att samarbeta med min mobil än. Det blir ett projekt. Nån som vet hur man gör?

Jag tyckte att väskan man fick till serviceboken va så himla snygg. Sån här skulle man ju ha som handväska eller nåt.

Vinterbilen....

Var och hämtade den här lilla godbiten på Hedin Bil i morse. *glad* Nu när vi ställer undan cabben för vinterförvaring så tyckte jag att vi skulle ha en vinterbil. Bela ville hellre ha den i svart men jag gillade denna grafitgråa. En Mercedes E-klass, den större modellen av kombin. Årsmodell 2011. Tyvärr en Diesel, men man kan inte få allt.

Jag är faktiskt jättenöjd. Den är superskön att köra. Å bäst av allt: "Tystnaden i bilen!"
Inget jävla plastrassel eller annat störande ljud. Kupén är helt tyst. Trots att det är dubbade sulor på. Love it! Bela är fortfarande lite skeptisk till den men han kommer att älska den han åxå efter några veckor. Tror jag. Eller hoppas inte förresten för då får jag ha den för mig själv. *fnissar*
Så nu åker Cabben in i garaget för vintern och vi ses till våren igen.
Jag är iaf sjukt nöjd med bilen. Å fick väldigt bra service och bemötande av säljarna på Hedin Bil. Speciellt Johan Hellström på merca avdelningen. Tack snälla för fin service!

Jag vann!!!

Jag har ju helt glömt att berätta, jag vann på Facebook igår. *glad*
Jag var med i en tävling som mäklare Kulling hade på Facebook. Man skulle gilla och dela deras inlägg. Så det gjorde jag. Å så ringde de upp mig igår och berättade att jag hade vunnit. En homestyling. Kul va? Så nästa torsdag kommer det en tjej som heter Angelica hit och ska titta i huset. Så får man lite tips om hur man kan möblera, måla om, tapetsera osv för att det ska bli bättre. Jag blev så himla glad. Det här känns verkligen som nånting jag behövde nu i vintermörkret. Lite tips om hur man kan få det hemtrevligare och snyggare hemma. Ska bli så himla kul att få ha henne här.
Tack snälla Mäklare Kulling!!
Angelica kommer från Homestylinggruppen.

Buzzador

Den här gången har jag buzzat Dove intensivbalsam. Ni som ännu inte fått det med posten, det är på väg så håll ut. Å glöm inte att fylla i enkäten via länken. Tack!

Mejl som värmde....Pain Ease

Jag bara måste berätta för er.
Jag fick idag ett mejl som jag blev så himla glad över.
Det var från Pain Ease VD Martin Richter. Ni minns honom från bilderna med hans vackra fru Martina. Han skrev och tackade för att jag hade skrivit så fint om deras produkt här på bloggen. Va roligt det är när folk uppskattar saker man gör. Å dessutom tar sig tiden att berätta att de uppskattar det man gör. Sånt värmer mitt luttrade hjärta. Tänk en företagsledare som tar sig tid till att tacka den lilla kunden i det här fallet jag. Jag blev jätteglad. Såna företagsledare gillar jag.
Jag har ju regelbunden kontakt med flera stora läkemedelsföretag och några mindre åxå. Jag brukar förse dem med feedback på deras produkter och ibland skriver jag ju om dessa även här på bloggen. Pain Ease VD Martin Richter är den första som verkligen tar sig tid (jag fattar ju att han som företagsledare har mycket att göra) och skriver ett personlig mejl till mig. Oftast får man ju mejlsvar från företagets pressavdelning eller nån säljare å då får man ju alltid standardformuläret som de typ skickar ut till alla. "Vi tackar för dina åsikter och skall låta berörd avdelning få ta del av dem..." bla bla bla bla... sånt de har sparat som mall och som de använder till alla.
Men Martin tog sig alltså tid att skriva ett personligt mejl till mig och DET tycker jag bevisar att detta företaget värnar om den lilla kunden. Väldigt positivt. Tack Martin!
Jag vet också att företaget Pain Ease nu kämpar ute på marknaden med de stora grossisterna. Sverige verkar vara en misstänksam marknad som gärna misstror och är lite rädda för att prova nya saker. Mitt råd i det här fallet: PROVA!!! Det här är en grej som verkligen fungerar. Det är inte ofta jag blir så positivt överraskad som i det här fallet. Alla jag har provat sprejen på har varit grymt positiva. Så ni som nu sitter som inköpare eller klinikchefer och som läser detta, kasta inte bort det här nu innan ni har provat. Jag lovar ni kommer verkligen att bli glatt överraskade.
Jag har varit med i många många läkemedelsstudier och jag kan förstå att man till slut blir luttrad i den här branchen. För det är väldigt få saker som har effekt direkt och som man med säkerhet kan säga: Detta fungerar. Men i det här fallet så är det faktiskt sant, det fungerar verkligen.

Herrbesök

Morran har Frans här på herrbesök. Men han var minsann inte lättfotad. Å då menar jag lättfotad som att han är svår att fota och inget annat. *fnissar* Han ville mera gosa än fotas så ni får hålla till godo med dessa bilder. Han är iaf en raring.

Gismo

Fick en stor katt på magen när jag låg och kollade på "solsidan" ikväll....