Jag har fått så många mejl med frågor om hur jag egentligen känner inför allt detta som jag nu går igenom. Så för enkelhetensskull har jag radat upp lite av mina känslor.
Man ska ju minnas att jag är en väldig känslomänniska som har väldigt starka känslor.
Mitt i allt detta så känner jag:
Skräck: Inför ev operation och för vad som händer om jag inte får ett par nya lungor.
Sorg: Om jag måste lämna allt jag älskar.
Skuld: För vad jag utsätter min man, mina barn och min familj för.
Skam: För att jag inte längre kan göra det jag vill göra.
Värme: Över all omtänksamhet jag möts av från både kända och okända.
Förvirring: Jag vet ju knappt själv vad som händer.
Ilska: Varför just jag?
Frustration: Jag orkar ingenting.
Å så känner jag massor massor med Kärlek!!!
Kärlek till alla er som ställer upp och visar sitt stöd på olika sätt.
I nöden prövas vännen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar