Idag har det varit en bra dag. Inga gråtattacker och lindrigt med smärta.
Som vanligt så var morgonen väldigt trög och allt tog så lång tid. Jag gick upp ännu tidigare idag än vad jag brukar för att hinna. Ändå så kom vi iväg sent.
Det är jättesvårt att ensam se till att göra i ordning 2 barn för dagen.
Zoltán ska väckas, ha frukost, byta blöja, borsta tänder, hjälp med kläder, hjälp med ytterkläder, hjälp med väskan och hjälp in i bilen.
Angelina ska väckas, ha frukost, byta blöja, kläs på, kläs på ytterkläder, se till skötväskan, bäras ut till bilen och lyftas in i bilen.
Jag ska vakna, inhalera, ta mediciner, göra andingsgymnastik, äta lite lite, klä på mig, borsta tänder, rensa kattlådor, se till att katterna och hunden har mat + vatten, bädda sängen, plocka undan efter frukost, ta fram det som skall bli kvällsmat så det tinar, borsta håret, packa dagens väska, på med ytterkläder, starta bilen, bära ut allt till bilen, spänna fast barn.....
Åååå allt ska nästan göras samtidigt. Allt detta gör jag med en lungkapacitet på 23 % prova det du!
Allt går otroligt långsamt och jag är tvungen att hela tiden stanna upp och hämta andan. Det gör ont i varje muskel som lider av syrebristen. Lederna gör fruktansvärt ont av kylan. Ungefär så ser en morgon ut här hemma med barnen när Bela jobbar. Det är säkert nånting jag har glömt att ta med men ni fattar. Ändå får jag höra av vissa som tycker synd om min man och säger att det är han som drar hela lasset hemma. Det är inte sant!! Vi har olika förutsättningar helt enkelt. Men kom inte och påstå att det är han som drar hela lasset här hemma!! Vi hjälps åt så gott det nu går.
Har idag spenderat dagen på Gränby Centrum med min älskade väninna Elin och hennes jättesöta dotter Lilly. Så jag har snusat mini-bebis idag. Mmmmm ljuvligt.
Tack Elin för en helt underbar dag, det var precis vad jag behövde....
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar