Idag har jag varit med Angelina till BVC och fått sprutor. Äntligen. Hon skulle egentligen ha varit där för en månad sen men alla mina undersökningar och tester har lixom kommit imellan. Å i Knutby har de bara tider en gång i månaden för läkarkontroller och sprutor.
För att lugna morfar nu lite så kan jag tala om att allt gick jättebra. Hon va jätteduktig. Hon skrek som en stucken gris men det gick väldigt fort över. Hon ligger precis på normalkurvan på både längd och vikt. Sköterskan kallade henne för ett riktigt A-barn. Så otroligt skönt med barn som ligger normalt i vikt så man slipper detta tjatet som uppstår när matsituationen strular. Det känns som att jag måste göra nånting rätt iaf eftersom jag har så otroligt fina och välartade barn. Jag lämnar efter mig någonting väldigt vackert.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar