Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



fredag 8 februari 2013

Känna sig förlorad...

Ni som följer min blogg har märkt att jag inte skrivit lika frekvent nu igen. Å jaaa ni har helt gissat rätt jag mår inget vidare. Sviterna efter influensan tar nu ut sin rätt och jag har förlorat den lilla procentdelen av lungfunktionen som jag tidigare fick kämpa så hårt för att få tillbaka. Så nu är jag tillbaka på noll igen. Orkar ingenting och blir anfådd bara av ett vanligt samtal. Detta är inget liv. Ingen livskvalitet.
Jag var och gjorde njurfunktionstest, hade Marie med mig som sällskap, och det gick bra. Även om det tog över en timme innan de kunde hitta någon som kan sticka i min port. Men sen rullade det på. 4 timmar tog hela undersökningen. Sista timmen tog man blodprov var 20:e minut.
Idag var jag hos tandläkaren och lagade igen. Allt ska ju vara topp. Den stackars tandsköterskan trodde att hon hade gjort nåt fel när jag brast i gråt i tandläkarstolen. Jag förklarade att det var bara en sån dag helt enkelt. Hon var så himla gullig och rar. Alla där på Bredstandläkeri var jätterara och gulliga. Kom och tröstade så gott de kunde. Det var en väldigt varm stämning som jag inte känt hos en tandläkare förut. Jag är ju faktiskt tandläkarrädd.
Jag skriver mer när syret tillåter mig att sitta längre.....

Inga kommentarer: