Börjar lessna rejält på att ha det så här. Dessutom har jag faktiskt blivit less på centrets attityd. Jag känner inte att jag får den hjälp jag skulle behöva. Just nu är hjälpen bara stå ut och bit ihop. Ganska frustrerande faktiskt när man gått så här länge som jag har gjort nu.
Sen detta ständiga tjafs om mediciner som man bara inte orkar när man mår dåligt. Har fått så mycket skit för mina värktabletter genom åren och nu är jag bara hysteriskt less på inställningen att det är mysigt att ha ont. Jag menar prova knäcka ett revben och sen ändå fortsätta att hosta, göra andningsövningar och vara fysiskt aktiv. Kom sen och berätta om hur mysigt det kändes.
Förstår egentligen inte varför man ska behöva tigga och be om några stackars värktabletter och sen bli förnedrad. Nu när jag brutit sönder nedre revbenen så tar jag 2 tabletter per dag. Å det bara för att kunna hosta ordentligt. Hur mycket missbrukare blir man på 2 tabletter per dygn? Å när hostan börjar ge sig och revbenen börjar läka så behöver jag ju inte använda dem längre. Till mina leder har de ju äntligen hittat en medicin som funkar. Som inte anses "känslig" att skriva ut så ingen är nöjdare än jag över det.
Samma tjafs har vi med hostmedicinen som jag skrivit om tidigare. Å jag kan igen bara säga gå en dag i mina skor å ni kommer böna och be om hostmedicinen. När alla muskler i hela bröstkorgen känns totalt slut och de skriker efter lite vila så sitter det en läkare och säger att de vill vänta några dagar till. När man redan gått så här i 3 veckor så är bara en dag till väldigt långt. Samma med kortison. Jag vet ju vilken bra effekt det har på mina luftrör ändå väljer läkarna att inte använda sig av det för kroppen kan bli beroende. Jag tog en kortisonkur för 20 veckor sen och det var en väldigt kort kur. Känns inte som att jag är ens nära ett beroende. Men det verkar vara nån jävla trend nu på centret att hota med remiss till missbruksenheten. Då kan jag upplysa om att isf får läkaren skicka hela jävla centret dit för vi är läskigt beroende av antibiotika, slemlösande och luftrörsvidgande allihopa. Utan dessa skulle vi bli hemskt sjuka och dö. DET är väl ett beroende?
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
tisdag 25 september 2012
Sjuk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar