Jaaaa nu tänker jag ge mig för idag. Kroppen orkar inte längre. Den behöver få vila. Kanske till och med få lite sömn, vem vet.
Jag kan med glädje rapportera att Snobben blir allt bättre med sitt sår på hakan. Det ser jättefint ut nu. Men vi fortsätter att kämpa med rengöring och medicinering tills han är helt bra.
I morgon bitti ska jag återigen ringa och terrorisera CF-centret. Jag vill ju gärna ha nån lösning till helgen eftersom jag ska på kattutställning i Tierp och vill helst stå på benen hela dagen. Jag blir fortfarande väldigt anfådd så fort jag försöker göra nånting. Hostan är hemsk. Det river och sliter i luftrören och jag blöder varje kväll. Tvingas varje kväll ta tabletter för att stoppa blödningarna så nu börjar jag bli lite rädd för blodproppar faktiskt. Kan ju inte vara bra att ta medicin som stoppar blödningar varje kväll? Kan ju inte ens vara rimligt egentligen.
Men som nån sa till mig: "Lite hosta har väl ingen dött av?"
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar