Ta inte livet för givet....

Jag var idag hos kuratorn på akademiska och idag pratade vi mycket om hur man klarar av att leva med en kronisk sjukdom rent psykiskt och mentalt. Många funderingar och tankar som snurrar just nu. Kuratorn frågade hur just jag klarade av livet med en kronisk sjukdom. Jag svarade att det viktigaste är att ha en stabil klippa att stå på så man står riktigt stadigt. Å sen omge sig med saker man blir glad av så ofta man får tillfälle. Bela är min klippa. Honom litar jag på totalt och fullt. Han ger mig styrkan att fortsätta när det tar emot och känns svårt. Han motiverar mig när orken tryter. Jag tror faktiskt att för att klara av att leva med en sjukdom och ändå hålla humöret uppe så måste man ha en sån här klippa. Jag är otroligt lyckligt lottad som har en sån man som Bela. Tack för att jag får vara din fru!
Sen frågade hon åxå hur jag såg på framtiden. Jag svarade att visst har jag drömmar och mål som alla andra men jag tar inte någon dag för givet. Jag kan åxå planera för saker som ligger 5-10 år framåt precis som ni friska gör.... men jag tar inte för givet att den dagen ens kommer. När ni friska planerar att om 5 år byta bil, bygga hus, ha 50 000 sparade kronor på banken osv.. så är jag nöjd om jag har ett par lungor som orkar andas och får uppleva ännu en dag det räcker för mig. Ni friska tar varje andetag för givet, ni tänker inte ens på att ni andas. Jag känner inte så. Speciellt inte när jag är förkyld eller har en infektion då varje andetag är en kamp. Jag tar det inte för givet. Jag är tacksam över varje dag som jag får må så här bra. Ni som är friska gnäller över ännu en förkylning. Visst är vi olika. Jag tror många sjuka kan förstå mitt sätt att tänka och se på saker. För det är när man kommer i kontakt med sin egen dödlighet som varje minut blir dyrbar och värdefull. De senaste veckorna har jag verkligen fått en ordentlig tankeställare och blivit brutalt påmind om hur hemsk den här sjukdomen faktiskt är. Så jag har faktiskt bestämt mig för att om jag nu måste dö så ska jag göra det med människor jag älskar omkring mig. Jag vill ligga där i sjuksängen och bara njuta av alla minnen och njuta av frukten av allt jag gjort. Jag vägrar ligga där och tänka: jag borde ha..... eller  jag skulle ha.....  Jag ska ligga där och bara njuta av allt jag faktiskt gjorde. Å jag tänker inte slösa min dyrbara tid på en massa onödigt tjafs. Sånt har jag varken tid eller ork över till. Det är så himla onödigt. Bråk, elakheter och spydigheter tänker jag lämna bakom mig. Det är inget jag vill fylla mitt liv med. Det är för kort för det.....