Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



onsdag 6 april 2011

Min sjuka sida.....

I den här ampullen finns TOBI:n. 2.5 ml rymmer den av den äckliga medicinen....

Så här ser den inhalatorn ut som jag inhalerar TOBI med. Den heter Eflow rapid. Jag har flera andra inhalatorer för andra sorters mediciner. Å de ser alla ut på olika sätt. Men så här ser alltdå Eflow ut när den är sönderplockad. Några av de här delarna måste man rengöra och koka dagligen. 

Det är är själva "elektroniken" i maskinen. Eller hjärnan kan man väl säga. Det är en metallgrej som fixar så att vätskan blir till en dimma som man kan andas in. Den här metallgrejen styr mängden och är som sagt själva hjärnan på maskinen. Den här kokar man och rengör försiktigt varje dag.

Det här är själva medicinkoppen. Här i häller man medicinen och det är åxå här man sätter metallgrejen som fixar aerosoldimman som man andas in. Den här kokas och rengörs varje dag.

Det här är munstycket som man andas i. Det blåa ni ser är gummi och det vita är plast. När man andas ut så lyfter gummit och släpper ut det överflödiga aerosoldimman.

Här är själva inhalatorn. Stor som min hand ungefär....

De här grejerna brukar aldrig få följa med in i mitt sovrum men jag gjorde ett undantag ikväll för bloggens skull. Annars är jag väldigt noga med att in i sovrummet får inte CF följa med. Jag inhalerar oftast i köket eller vardagsrummet men aldrig i sovrummet. I sovrummet är jag inte CFare eller patient. Där är jag Kia. Fru till Bela. Mamma och kvinna. Men CF får stanna utanför. Jag vill verkligen inte bli CF eller hon med CF. Jag vill verkligen få vara allt annat jag är åxå. Så jag är ganska noga med att försöka dela upp bitarna.

Det här är sladden som går från inhalatorn till medicindelen där elektroniken sitter.

Så här ser hela maskinen ut ihop-plockad och laddad med medicin. Klar att användas...

Så här kan det se ut när jag inhalerar TOBI..... 

Jaa de första andetagen av medicinen är så starka så man får nästan alltid en hostattack.... men sen brukar det gå bra... Det tar ca 5-10 min att få i sig hela mängden TOBI.

Det känns ungefär som när man står vid en eld och så råkar man dra ner giftrök i lungorna. Så starkt är det och det riktigt bränner i luftstrupen och lungorna. Men va fasen gör man?? Förhoppningsvis så dör ju bakterierna av det iaf....

1 kommentar:

tess blanck sa...

TOBI e så jävla äckligt !!!! =(