Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



måndag 18 april 2011

2011-04-18

Jaaa inte skrivit nu på några dagar... ska försöka uppdatera lite nu då....
I söndags var jag och min man på kattutställning i Hallstahammar. Det gick jättebra men var ganska jobbigt. Lång dag och lite sömn. Gismo tog lätt sitt cert CAPIB. Tusse tog sitt sista CAPIB som han kan ta i Sverige. Så nu är han stoppad här hemma. Så jag måste på nåt vis se till att han ställs ut utomlands. Snälla alla ni som läser bloggen kan ni fråga runt lite bland kattfolk som åker på utställningar om de vet någon som åker utomlands och har plats för en extra katt. Då skulle jag bli glad. Ge dem min mejl adress kia81@yahoo.com
Älskade Marie tog hand om Zoltán och Balle hela dagen. Jättestort tack till dig syrran!!!
Vi var upp en snabbis till Belas föräldrar och hälsade på. Jag fick jättedåligt samvete över att vi inte kunde stanna längre men vi var tvungna att åka hem och hämta min dotter.
Söndagens "dagens känsla" var sorg. Sorg är en, tror jag, väldigt viktig känsla för att på riktigt kunna uppskatta känslan glädje. Med känslan sorg kommer ingen uppgift för det är en sån svår känsla som jag inte vill att någon ska behöva känna. Min största sorg just nu är förlusten av min älskade vän Ina. Jag saknar dig så.

Idag. Jag har varit på jordens mest meningslösaste samtal. Samarbetssamtal på familjerätten. Vi kom ingenstans. Inget konstigt iof eftersom jag inte hade förväntat mig nåt annat. Utredarna frågade mitt ex rakt ut om han tyckte det var bättre att ha det som vi har det just nu än att ge mig boendet. Han svarade utan tvekan JA! Det visar ju att det är striden som är viktig för honom att vinna, inte vår dotters bästa. Så där föll alla förhoppningar om att komma fram till någon lösning. Trots denna ovilja bokade utredarna in ett nytt samarbetssamtal om 3 veckor. Jag försökte förklara att om det inte leder någon vart så har jag inte råd att slösa den tiden. För tiden jag sitter där på samarbetssamtal den tar jag ju från CF-behandlingar. Men som vanligt så finns inte förståelse för osynliga sjukdomar hos myndigheter.
På eftermiddagen fixade jag, Marie och Tessan en rabatt här hemma i trädgården. Fyllde på med jord, planterade plantor, fyllde på med täckbark och satte ner belysning. Blev hur fint som helst. Å nu på kvällen kom även grabbarna hem. Så nu är familjen samlad igen och det känns så skönt att ha dem omkring sig....

Inga kommentarer: