Wow vilket underbart väder det är ute. Solen skiner och det är ganska varmt. Hoppas det håller i sig hela dagen. Man får ju lite vårkänslor. Härligt! Idag ska lilleman och jag ut i solen och njuta. Tänkte lägga ut en filt på gräsmattan så han kan krypa runt lite på gräset om han vill. Tror att det har torkat upp rätt bra på baksidan faktiskt. Å skulle det vara för blött får han krypa runt på altandäcket. Vilket underbart hus det här är. Jag älskar det. Här ska vår lille son växa upp och känna sig hemma. Här ska han känna sig trygg och älskad. Å någon gång kanske även ett litet syskon gör honom sällskap. Vi får se. Man kan väl få önska? Eftersom varken Bela eller jag har syskon så vet vi hur man kan känna ibland som ensambarn. Jag har alltid drömt om en stor familj. En riktig familj där man älskar varandra och tar hand om varandra. En familj som får en att må bra och får en fortsätta kämpa. När ina gick bort fick jag ett brutalt uppvaknande. Man har inte tid med en massa tjafs och bråk. Som kroniskt sjuk är livet för kort för att fyllas med saker som får en att må dåligt. Mår man dåligt psykiskt och känner sig stressad så kommer man dessutom att bli sämre i sin CF. CF funkar nämligen så, för att orka hålla emot sjukdomen behöver man alla krafter man kan få. Å har man då förlorat en massa kraft på tjafs och bråk har man inte lika stora chanser att klara sig. Så jag lärde mig att fylla mitt liv med sånt jag mår bra av och folk får helt enkelt acceptera och respektera att jag inte tänker slösa bort mitt liv. Var gärna en del av mitt liv men villkoret är att du får inte förkorta mitt liv. Du kanske har tid och ork att fylla ditt liv med en massa strunt men den lyxen har inte jag.
Sov faktiskt ganska skönt i natt. Men vaknade upp med rejäl hosta. Tog i lite för mycket när jag hostade så nu gissar jag att jag fått antingen en spricka i revbenet eller så har muskelfästet gått av igen. Suckar. Gör rejält ont vid hostmusklerna. Är lite orolig över hur det ska gå att inhalera TOBI som brukar trigga igång hosta. Gör ju fruktansvärt ont varje gång jag är tvungen att hosta. Har laddat lite nu med smärtstillande innan och ska strax göra ett försök att inhalera. Jag har experthjälp av Xibell som är som en liten igel på mig. Katter är så konstiga djur, de verkar kunna känna av när man har ont å så försöker de trösta så gott de kan. Jesus och Xibell är experter på att kunna känna av hur man mår och när man har ont så hänger de runt en som en igel och ska helst ligga på det ställe där man har ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar