Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



måndag 29 april 2013

Skrivtorka....??

Jooo det har varit lite skrivtorka både här på bloggen och lite på Facebook faktiskt på sistone. Har väl inte mått helt hundra. Har haft mycket smärtor och mått väldigt illa. Energin räcker inte till allt som jag vill göra. Sen har jag ju ångest varje dag som jag går till brevlådan. Jag är livrädd för att det ska ligga en kallelse där ner till Göteborg. Samtidigt som jag ju vill att det ska ligga en kallelse där. Snacka om delade känslor. Usch det här är jättejobbigt. Å för att riktigt dra runt kniven i det redan infekterade såret så ringde ortopeden till Bela häromdagen och vill ha in honom på samtal inför ryggoperation. Slutet på maj vill de operera hans rygg. Jag har sån ångest inför allt detta så ni kan inte ana. Hur fasen ska jag gå runt. Jag går ju inte runt med allt som det är idag. Bela är ju hemma varje morgon och hjälper mig med barnen så jag ska få iväg Zoltán till FSK och Angelina med mig. De dagar jag knappt kan gå gör ju han i stort sett allting här hemma. Vi har 2 barn och hus & hem. Jag ska ner till Göteborg för transplantationsutredning del 2 och MÅSTE ha med mig en nära anhörig i 4 dagar. Någon måste passa huset, djuren och barnen. Samtidigt ska Bela opereras. Jag vet ärligt inte hur jag ska ro iland detta. Vad ska jag göra? Jag kan inte sova på nätterna för jag ligger vaken och grubblar över hur fasen jag ska lösa detta. Jag mår illa hela dagarna av både trötthet och ångest över att inte ha någon lösning. Å skulle man på nåt vis kunna skjuta på hans operation så skulle jag ju må så illa och ha sån ångest över mitt dåliga samvete i flera år.
Jag orkar snart inte mera!

Inga kommentarer: