Japp nu har då påsken varit och bloggen har fått haft lite påsklov den åxå. Ett tidigt sådant, men det var så himla mycket att fixa inför påsk och så mycket som skulle hinnas med så det blev ont om tid till bloggande.
Vad har jag då gjort?
Jag önskar nu att jag kunde lägga upp bilder så ni alla kunde få se hur mysigt vi hade det under påsken. Men av privata skäl så har jag lovat några att inte göra det. Så jag får berätta istället så får ni föreställa er bilderna i fantasin. *fniss*
Som jag skrev i ett inlägg på facebook så har den här påskhelgen gått i familjens tecken. Jag har bara fått umgåtts med de jag älskar allra mest. Skärtorsdag var vi och beställde ny vardagsrumssoffa (kommer om 6 veckor) samt handlade lite. Långfredag leeeeeed vi på IKEA. Nä vi led faktiskt inte för så mycket folk va det inte. Vi handlade lite nya grejer till vårat hem. Nya tallrikar, bestick, en jättestor spegel, en ny vardagsrumsmöbel. Å så träffade vi ju Marie & Daniel där i gångarna och tog en fika. Sen blev det handla till påskaftonen. Påskafton dukades det långbord precis som när jag och Marie var små. Det är så otroligt roligt att mina barn får vara med om precis samma sak. Jag blir så stolt. Påskdagen var vi till svärfar och han bjöd både på god lunch (som han själv har lagat!!! Å nu ska man då veta att han är över 80 år och har aldrig lagat mat förut i sitt liv. Men NU kan han vill jag lova, det var jättegott.) och jordgubbstårta till Zoltáns stora förtjusning. Idag på annandagen så har pojkarna varit här och hjälpt till att pyssla lite här hemma. Så hela tasnadiklanen var samlad. Jag har dessutom hunnit med att våldgästa Carro och gosat med söta kissar.
Jag har saknat min Pappa & Ingrid för de hann jag inte träffa i påsk. Jag har saknat alla mina älskade i himlen, men jag har varje kväll tänt ett ljus för dem och bett några extra varma böner till dem. Jag hoppas de kom fram.
Jag har saknat min storvreta-familj för de hann jag inte heller träffa tyvärr. Men ni fanns i mina tankar.
Jag bara måste berätta en sak som jag kom på nu när jag nämnde just min Storvretafamilj. En sak som rörde mig nästan till tårar faktiskt. Jag blev så varm i hjärtat och stolt. Det var på min systerdotters dop, lilla Lilly. När vi kom in i kyrkan så stod Leffe där och tog emot väldigt elegant alla som kom. Å så när han skulle förklara för en person där som inte kände mig vem jag var. Så sa han: "Hon har blivit som en extra dotter för oss......" Hade det inte varit så många i kyrkan så hade jag slängt mig runt halsen på honom och stortjutit. Jag växte flera centimeter och jag lever på just de orden än. Jag blev så otroligt stolt. Tack fina underbara ni för att ni tagit emot mig som en i familjen. Jag älskar er alla väldigt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar