Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



fredag 3 maj 2013

9 timmar på akuten.....

Ni som kan läsa mina statusar på Facebook vet redan att jag spenderat hela dagen på akuten idag. Tänkte berätta lite mer om vad som hänt.
Jag var tillbaka till akuten idag för min rygg inte har blivit nåt bättre sen "ryggskottet" för en månad sen. Fick först träffa en ortopedläkare som beordrade CRP och ett urinprov. Sen ringde de till smärtenheten. Efter några timmar kom det 3 st läkare från smärtenheten och klämde och kände. Tittade och frågade massor. Jag svarade så ingående jag bara kunde. Smärteneheten fick snabbt en misstanke om vad det var för fel men ville vara säkra. Så de beordrade en röntgen. Jag trodde i min enfald att de menade en vanlig röntgen. Men när timmarna gick utan att jag fått komma upp till röntgen så började jag misstänka att så inte var fallet. När en sköterska kom och kollade hur jag mådde så berättade hon att de väntade på en tid för en CT-röntgen. Jag fick tid 12.45. Efter CT-röntgen tillbaka ner till akuten och sätta sig i väntrummet igen. CT:n visade ett diskbråck i ländryggen som ligger och trycker på ryggmärgen. Därför jag får ilningar och "sockerdricka" ner i låren ibland. *suckar* En sak till att lägga på listan över mina fel och brister. Känns ju väldigt roligt.
Jag ska tillbaka till smärtenheten och träffa min ordinarie läkare den 14:e denna månad. Vi får se vad de beslutar att göra med mitt diskbråck. Det känns faktiskt som att det räcker med elände och tråkigheter på ett tag nu. Usch.

3 kommentarer:

Tessan sa...

Suck!!!! Nog för att allt annat ligger och trycker på nervositeten och oron. Nu fick du ännu en sak till att tänka på. Men härligt ändå att höra att dom har tagit sig tid att undersöka ordentligt istället som för här "ta en Alvedon och ring igen om 3dagar om det inte har gått över". Du verkar ha många där som vill ditt bästa och ser att du får den vård du behöver när du behöver det.

Jag tycker att du är en helt fantastisk tjej.
Helt otroligt att ditt stora hjärta får plats i din lilla kropp. :)
<3

Carola sa...

Har just nu bekymmer med diskbråck jag med. Opererades för diskbråck 1989 endast 17 år och vet sedan många år att jag har nya på ungefär samma ställen. De har hållt sig i chack och varit små, men sedan en tid tillbaka, så när jag minst anar det, så blir det som låsningar i ryggen och det är hemskt. Sedan kan känseln i benet fösvinna för en kort stund (sekunder). Jag ska göra en MR nu den 8/5. Hälsningar Carola med CF

Ann-Louise sa...

"Kul" tror att även detta går i släkten... Men fråga eller kolla lite själv hur du står..;) Kan vara så att ett litet i lägg under hålfoten kan dämpa smärtan lite.. Troligtvis belastar även du foten fel. Den lilla domen fick jag..
Men jag hoppas att du klarar av denna prövning..