Tack Försäkringskassan.

Idag har det varit en väldigt tung dag rent mentalt. Det är ju huvudförhandling på fredag och jag ska vittna. Det betyder att jag måste riva upp gamla sår och gräva i det förflutna ännu en gång. Det känns jättejobbigt. Många tankar har snurrat och oron finns där såklart.
Mitt i alla dessa jobbiga tankar så ringer min handläggare på försäkringskassan. Det har ju länge varit tal om att de vill få ut mig i arbete på 25 %. Frågan har ju hela tiden varit hur detta skall göras möjligt med tanke på smittorisken när man träffar folk på en arbetsplats och att jag har svårt att säga när jag mår så pass bra att jag kan jobba. Det är ju så olika från dag till dag. Det finns ju ingen arbetsgivare som går med på att man inte i förväg kan tala om när man kan arbeta. Nu hade iaf min handläggare gått igenom alla mina papper och hon såg ju att jag är utbildad ekonom. Så hon ringde upp mig med ett förslag om att jag med hennes draghjälp ska starta egen redovisningsbyrå och på det viset kunna arbeta mina 25 %. Försäkringskassan bistår med hjälp på alla sätt. Handläggaren skulle boka möte med skattemyndigheten, arbetsförmedlingen och kommunen. Hon skulle själv vara med på detta möte och tillsammans med dessa människor se hur de på bästa sätt ska kunna hjälpa mig igång. De skulle bistå med kurser på distans via datorn och jag skulle få komma i kontakt med en organisation som hjälper just kvinnor att bli egna företagare.
Va glad jag blev. Å vilken super-hjälp som handläggaren erbjuder. Det känns ju som en riktigt bra chans att kunna få komma igång med att arbeta utan att riskera hälsan pga alla smittor. Handläggaren var riktigt förstående och hon skulle se till att ingen på mötet skulle vara förkyld eller smitta på nåt annat sätt.
När jag sen i slutet av samtalet tackade henne så jättemycket och sa att jag verkligen blir jätteglad för en sån här chans så sa hon: "Va roligt att du känner så. Du är den första jag ringer till idag som är så här positiv och blir glad över att få kunna arbeta igen. De flesta reagerar negativt och vill absolut inte ha hjälp ut i arbetslivet igen."
Hur kan man inte bli glad över att Försäkringskassan verkligen satt sig in i problemet och utarbetat en plan över hur man på bästa sätt verkligen ska kunna hjälpa? Hur kan man inte bli glad över att Försäkringskassan på riktigt har förstått situationen och faktiskt hittat ett sätt att hjälpa?
Jag blev iaf jätte jätte glad!!!