Var hos min kurator Ulla idag. Sista besöket faktiskt. Lite sorglig känsla men hon ansåg mig "färdigbehandlad" om man nu kan kalla det så. Jag har fått verktygen av henne att kunna ta mig igenom jobbiga saker som dyker upp i mitt liv. Jag har lärt mig mindfullness av henne och kan nu själv vidareutveckla detta på egen hand. Ulla sa att jag såg annorlunda ut nu. Mer avslappnad och harmonisk. Å det är så det känns åxå. Jag är lycklig och lugn. Jag vet att jobbiga saker kommer att dyka upp igen i mitt liv men nu vet jag hur jag ska hantera dessa saker. Det känns tryggt och jag är mer säker på vad jag faktiskt klarar av. Men just precis nu ska jag bara njuta av all lycka jag har inuti och omkring mig. Jag ska bara rida på den här vågen av medgång nu och inte vänta på nästa olycka.
Ulla sa åxå att jag har så mycket att vara stolt över. Jag har en underbar man, fina barn, fint hus osv. Allt det jag har idag har jag fått kämpa mig till. Ingenting har varit gratis. Å jag har gjort det förbannat bra åxå. Jag ÄR väldigt stolt över det. Jag har gått igenom så otroligt mycket och fått lära mig den hårda vägen. Jag har på det viset fått massor med livserfarenhet. Men det var dyrköpta läxor. Jag önskar ingen samma sak.
Vi diskuterade lite åldersskillnaden mellan Bela och mig. Jag har ingenting gemensamt med män i min egen ålder. Vad ska vi prata om? Bela och jag matchar i livserfarenheter. Att han sen är 23 år äldre märks inte.
Ulla och jag pratade lite om skuggan jag har i mitt liv. Att jag faktiskt är medveten om min egen dödlighet och att den ÄR väldigt verklig. Det är inte helt lätt att leva med vetskapen att man har en svår kronisk sjukdom som man förmodligen kommer att gå i förtid av. Jag är väldigt tacksam över varje dag jag får vara hyfsat frisk. Jag tycker att jag tar till vara på dagarna. Jag lever här och nu. När min tid är kommen så vill jag lämna denna världen omgiven av människor jag älskar och som älskar mig. Så döden är åxå ett kapitel som Ulla har lärt mig hantera lite bättre.
När min tid hos Ulla var slut så kramade jag om henne och det var med väldigt blandade känslor jag lämnade hennes kontor. Det var sorg att behöva lämna henne bakom mig och avsluta vår kontakt. Det var glädje att avsluta ett jobbigt kapitel i mitt liv och kunna vända blad.
Tack Ulla för all din hjälp. Du har varit helt ovärdelig. Å jag lovar du kommer att bli inbjuden på releasen..... KRAM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar