Jag älskar det här huset.
Varje morgon när jag kommer nerför trappan så känner jag sån lycka och glädje. Huset är så fint och vackert. Dessutom är det fyllt till bredden av kärlek och liv. Jag älskar det.
Jag går nästan alltid upp sist och nästan varje morgon när jag kommer ner så möts jag av Zoltáns glada "Heeeeeej". Ibland på helgerna om vi vill försöka få lite sovmorgon så kommer han istället in till oss i sovrummet med sitt "Heeeeeeej" och sina klarblåa ögon. Underbara unge.
Att duscha eller gå på toaletten ifred i det här huset är nästan omöjligt. Antingen så skriker barnen efter en så nåt längre toabesök inte är att ens fundera på. Eller så får man sällskap av en katt som smitit med in. Jesus vill helst sitta i knät på en när man sitter på toaletten. Angel och Mimosa biter en i fötterna. Gismo tokstirrar så vem som helst kan bli blyg.
När man duschar så följer gärna Gismo och Belas lilla Häxa med ända in i duschen. Där sitter de vid ens fötter och leker med vattendropparna som rinner ner i avloppsbrunnen. Angel sitter utanför och vaktar handduken. Tusse och Jesus får halvpanik om de råkar följa med när man ska duscha. Livrädda för att de ska bli duschade.
Man är aldrig ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar