Ni som undrar över fortsättningen över helgens "drama" dvs min förkylning och jakt på medicin.
Joooo jag ringde tidigt i morse till CF-center och lämnade meddelande på deras telefonsvarare. Jag berättade i meddelandet att jag blivit rejält förkyld med mycket hosta, feber och snuva. Jag förklarade åxå att jag hostat blod hela helgen. Samt att jourläkaren på lungbakjouren skrivit ut coccillana så jag skulle klara mig tills Annika var tillbaka.
Efter några timmar så ringde Elisabeth från CF-center upp. Hon är min sjuksköterska. Hon berättade att Annika bara jobbade förmiddag idag så hon hade full mottagning. Jag kunde få en tid till Anders om jag ville istället. Jag tackade vänligt nej till tiden hos Anders. Det är absolut inget fel på honom som läkare. Han är trevlig och duktig. Dock är han lite "humörmänniska". Vissa gånger kan han vara helt omöjlig att ha med att göra. Å vissa gånger vet han inte riktigt hur väl han vill hjälpa. Han har dessutom varit elitidrottare förut och ser på smärta på ett väldigt eget vis. Inställningen är lite att "smärta är vekhet som lämnar kroppen." Jag tror inte att han har haft riktigt ont en längre period i sitt liv. Han har säkert haft smärta men som sagt inte i nån längre period. Anders och jag har många gånger kommit osams om just vår olika syn på smärta och smärthantering. Å just nu har jag inte ork till nån större diskussion om min smärta eller nåt annat. Så jag tackade helt enkelt nej till tiden hos Anders. Då fixade Elisabeth fram en tid i morgon kl 11 till Annika. Visst är hon en pärla min sjuksköterska? Inställningen man möts av hos henne är att "ingenting är omöjligt". Hon ställer alltid upp och försöker. Ringer man till centret och vill lämna ett meddelande till läkarna så ser hon alltid till att de får det och hon ifrågasätter inte när man ringer. Vi har en annan sjuksköterska som jag inte är lika förtjust i. Hon kör med lite fula grejer bakom ryggen på en. Å sånt gillar jag inte. Om jag ringer till centret tex för att jag ska ha ett recept så är det den som svarar som ska vidarebefodra precis det jag säger till läkaren. Sen får läkaren avgöra hurvida jag behöver medicinen eller inte. Det är inget som sköterskan har med att göra. Det här har varit ett problem för den här sköterskan ett antal gånger förut. Så hon står inte högt på min lista kan jag lova. Jag litar inte ett dugg på henne. För 4 år sen vid påsk ringde jag till centret och det var den här sköterskan som jobbade ensam den veckan. Vi hade en läkare i tjänst men hon jobbade samtidigt på lungkliniken så hon var lite bökig att få tag på men inte på nåt vis omöjligt. Jag hade helt slut på en medicin och behövde akut ett nytt recept. Svaret jag fick av henne var: "Näää jag tänker inte störa DR. XXXX nåt mer idag faktiskt....." så jag fick åka in till akuten istället för att få mitt recept. Moget va?
Men Elisabeth är ett riktigt guldkorn. Hon är alltid så glad och trevlig när man kommer till centret. Å alltid så hjälpsam och snäll.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar