Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



tisdag 7 augusti 2012

Advokaten....

Ska på möte hos min advokat i morgon bitti kl 10. Gissar att vi ska gå igenom vad som kommer hända på huvudförhandlingen på fredag. Usch jag har riktigt ont i magen och mår ruskit dåligt över detta. Man känner sig så himla maktlös. Inga rättigheter alls har jag som mamma. Jag är otroligt glad och tacksam över att jag iaf får vara mamma till mina andra två barn. Tyvärr är jag ganska så säker på att jag kommer att förlora i Tingsrätten och att vårdnaden går till mitt ex. Socialen och familjerätten lyckades mitt ex att totalt manipulera till sin fördel. Samma sak med skolan. Tyvärr är han läskigt duktig på att just manipulera folk. Jag kan ju bara fråga mina släktingar tex om hur de trodde att han var. De flesta tyckte han var jättetrevlig och "bra". De som stannade längre hos oss än några timmar, dvs de få som nån gång stannade över en natt såg en helt annan sida av honom. Man orkar inte hålla upp en fasad så himla länge. Tids nog rasar den och man ser den rätta människan bakom allt spel för galleriet. Trist att så få fick se hur han egentligen var mot mig. Men jag vet och det räcker gott för mig. Om ni sen inte tror mig rör mig inte i ryggen. Jag VET vad som hände och hur han var. Jag kan bara knäppa mina händer och be till Gud att min dotter på nåt vis, på ett eller annat sätt, kommer ur hans farliga grepp.....

Inga kommentarer: