Jag har fått en del mejl från oroliga läsare som undrar varför jag inte uppdaterar bloggen. Jaaa sanningen är helt enkelt att jag inte har orkat. Jag har haft fullt sjå med att bara ta mig runt helt enkelt. Läkarna verkar gå bet på att lösa mitt andingsproblem. Så jag går anfådd och bara hostar och hostar.
Jag gick ju på IV-kur innan jul. Tog sista dosen dagen före julafton. Jag fick samtidigt en tredagars kur med Betapred. Så länge jag stod på kortison så kände jag en liten förbättring. Sen natten till julafton så slog nästa förkylning till. Hög feber, rethosta och massa ont. Zoltán, Angelina och Bela var redan sjuka i denna förkylning som lite liknar RS-virus så jag bara väntade på min tur. Natten till julafton låg jag i mitt svett och bara skakade. Mådde helt hemskt. Magen sa upp sig pga alla mediciner så jag fick dessutom svårt att äta. Kände mig väldigt svag. Ringde upp till avd 50E dit vi enl tidigare överenskommelse hänvisas. Jag fick höra där av en otroligt snorkig och otrevlig sköterska som hette Martin att de minsann inte hade tid för patienter som inte låg inne där. Jag ringde igen senare på eftermiddagen och fick då tala med en jättegullig sköterska som omedelbart hämtade jourläkaren Eva Lindberg. Hon skrev ut medicin till min mage så jag kunde få lite krafter tillbaka. Tyvärr hjälpte inte magmedicinen så mycket. Tog mig på nåt vis igenom julröda dagar. Berättar mer om själva julen i ett annat inlägg för den var åxå händelserik. Första vardagen så tog jag kontakt med CF-center och kom i kontakt med sköterskan Anna som hjälpte mig. Hon fick fatt i både smärtenheten och Anders Forslund på CF-center. Smärtenheten bytte ut mina smärtstillande mot en snällare variant som skulle hjälpa på ett bättre sätt. Kändes väldigt skönt. Anders satte in en till kortisonkur och ville helst av allt att jag skulle läggas in omedelbart. Kan väl säga att vi hade lite delade åsikter.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar