Sjukare igen.....

I natt vände det igen mot det sämre hållet.
När jag gick och la mig hade jag feber och mådde väl inte jättebra direkt. Jag låg och läste och kunde helt enkelt inte somna. Ångesten kom och gick hela tiden och fick det dessutom att börja krypa i kroppen. Dessutom började febern kliva iväg uppåt så vid typ 1-2 tiden hade jag över 39 grader. Jag frös och svettades omvartannat. Så fort jag la mig ner så hostade jag. Hela hela tiden. Fast ingen produktiv hosta eftersom jag är så tät nu så lossnar det inget. Det blir bara en tung rethosta som gör ont. Satte jag mig upp så försvann det. La jag mig ner på kudden så började det igen. Slemmet såg lite "skummigt" ut åxå så jag tänkte ju benhårt att "nu har jag fått vatten i lungorna!" Jag var helt stensäker. I morse helt slut av att inte kunna sova på hela natten. Sov några timmar på morgonen medan Bela fixade barnen. När jag sen vaknade var lungorna så stela och gjorde så himla ont att det inte ens finns ord för det. Jag tog mig med mycket möda nerför trappan och satte mig i soffan för att hämta luft. Efter 30 min hade jag slutat hosta och andades i en lite lägre takt så jag iaf kunde få fram några ord. Ringde CF-Center. Elisabeth som svarade och hon ordnade fram en akuttid hos Annika kl 13. Bela körde in mig till sjukhuset och alla såg ju att jag var rejält påverkad av sjukdom. Annika blev väl lite misstänksam och drog fram saturationsmätaren. Jag brukar alltid ha typ 96 och uppåt även när jag mår väldigt dåligt. Jag har tur som har ett starkt hjärta brukar min sjukgymnast säga. Men idag mätte jag 92-93 %. Inte undra på att jag är yr, omtöcknad och mår dåligt. Jag har ju inget syre i blodet som räcker. Annika skrev idag ut en betapredkur, kortison alltså, samt ipren tabletter. Finns inte så mycket annat att välja på nu och jag måste ju kunna andas. Jag ska fortsätta med IV-kuren för Annika trodde att den gjorde nytta även om jag inte känner det nu.
Så i morgon bitti ska jag börja med kortisontabletterna. Jag vägrar ta kortison efter kl 12 på dagen. Dels blir man så otroligt pigg på kortison att det blir omöjligt att sova. Dels är det iaf lite mindre risk att binjurarna slutar fungera om man gör så. Jag måste ju vara rädd om det lilla som fortfarande fungerar i min kropp.
Det som var väldigt positivt med dagens besök var, förutom att få träffa Annika då, att få veta att nej jag hade INTE vatten i lungorna. Så glad jag blev. Jag var ju så himla orolig för det så det var skönt att få veta att det inte var så iaf. EN glad nyhet.
Vi kom åxå överens om att efter nyår ska vi börja kika på en tid för att göra utredningen inför transplantation. En del prover kan man göra på akademiska numera men en del måste man åka ner till Göteborg för att göra. Å det är alltid bättre att förekomma än att förekommas så det är nog klokt att börja utreda allt nu så har man tjänat lite tid.

Just nu känner jag mig väldigt påverkad i huvudet. Jag är fruktansvärt trött, har svårt att fokusera på saker, minnet är sämre än vanligt, yr..... jaaa lite tungt helt enkelt. Att gå med syrebrist är jobbigt för det påverkar kroppen så himla mycket. Men vi håller tummarna för att kortisonet ska hjälpa till lite och att IV-kuren gör resten.....