Bela jobbar idag så jag är ensam med barnen. I morse hade jag båda två och Zoltán skulle iväg till förskolan. Dessa morgnar är de som brukar strula eftersom han märker att han inte har hela min uppmärksamhet. Men i morse gick det bra. Han åt sin frukost så snällt och väntade snällt på sin tur när det var dags för blöjbyten. Han klädde själv på sig alla kläder utan klagan. Jag packade Mercan med barn och kläder i god tid så vi inte skulle behöva stressa. Väl på förskolan så har de typ världens minsta parkering. Jag fick klämma in bilen längst in på parkeringen vilket gjorde att när jag skulle därifrån så fick jag backa ut hela vägen för det fanns inte plats att vända. Ändå frågade jag Bela om detta var problematiskt på morgnarna, att det är trångt. Men han intygade att ooooo nej då det är inte aaaaaalls många som lämnar just den tiden vi gör. Hmmmmm kanske de lämnar vid 9 som vi ska och min man brukar ju inte vara där förrän 10 över 9 när alla redan lämnat. Så nu när jag kom i tid så va det minsann knökfullt??? Lite krångligt åxå att se vilken personal som hörde till vilken avdelning. Man hade kanske kunnat önska nån reflexväst eller nåt annat i olika färger så man lätt kan se vilken fröken som hör till vilken avdelning. Alla var ju ute när vi kom. Men det löste sig ganska fort ändå.
Sen hem med Angelina för att göra frukost till henne. Hade precis gett henne frukost och fått henne att somna in en stund, hon är väldigt svår att få avslappnad nog på dagarna för att sova en stund, då ringer telefonen. Ibland bara HATAR jag telefoner. Jaaa bara att börja om från början igen då med en jättelessen bebis. Sätter mig och tröstar. Tar säkert 30-40 minuter innan min övertrötta Angelina har blivit övertygad om att hon faktist borde sova en stund. Lägger ner henne i vaggan. Då ringer nån jäkla telefonförsäljare på min mobil och det är färdigt igen. *suckar* Jaaaaa vilken dag. Skönt iaf att veta att Zoltán har det bra på förskolan. Han verkar trivas som fisken i vattnet. Han hade inte ens tid att säga hej då idag. Han bara vinkade lite förstrött och struntade helt i att jag åkte. Han skulle leka!
Allt här hemma går på halvfart. Mina lungor orkar inte mycket. Men man får ta lite i taget helt enkelt. Göra nåt litet och sen vila en stund. Man vill ju inte att huset ska se ut som en soptipp bara för att man inte riktigt orkar med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar