Idag måste jag ta mig in till Uppsala igen för att hämta mediciner. Jag tycker inte att jag gör så mycket annat under de dagar jag har kur. Åker som ett pendeltåg fram och tillbaka till apoteket. Det är dessutom inte samma apotek heller för bubblorna kan bara tillverkas på stora sjukhusapoteket på Glunten. Å sen apoteken privatiserades så är det klurigt att hitta vilken kedja som kan/får beställa från vilken leverantör. *suckar* Gjorde ju inte mitt liv lättare precis. Å billigare blev det INTE, snarare dyrare.
Bela var hemma imorse och hjälpte mig gå runt med barnen. Han såg till att Zoltán kom iväg ordentligt till förskolan innan han åkte till jobbet. Så nu har jag bara Angelina hemma. Men det är inte lätt att få runt allt ändå när man mår så här. Hostar och hackar mest hela tiden. Svårt att andas.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar