Älskade Mormor.
Till min älskade Mormor i himlen.
Till dig kunde man alltid ringa eller komma om man hade problem. Spelade ingen roll om det var kill-problem, eller problem i skolan, på jobbet eller vad som helst. Du hade alltid goda råd och du hade alltid tid att lyssna. Jag minns när vi var ute och övningskörde tillsammans. Du visade mig östhammar, öregrund, alunda, gimo, hökhuvud och en massa andra platser. Jag visade dig var vi brukade vara inne i stan. Vi körde många mil. Vi delade många skratt och hemlisar. Jag är tacksam över att jag fick chansen att lära känna dig som kvinna och inte bara mormor. Vi var som två kompisar ute på äventyr. Å vi avslutade alltid våra äventyr hemma hos dig med en bit god mat. Hur jag hade kört eller vad jag hade lärt mig visste vi aldrig. Det spelade ingen roll, vi fick så mycket mer. När mamma gick bort klev du in och tog större plats i mitt liv än du tidigare gjort och jag är så tacksam över att du gjorde det. Det var inte lätt att växa upp utan mamma, men du fanns där och gjorde det lite lättare. Jag saknar än idag våra samtal och hemlisar som vi delade. Jag saknar ditt "Tror du inte att gamkärringen har varit ung och tokig hon åxå??" som du brukade säga med ett skratt när jag såg lite tvekande ut när du berättade nåt. Dessutom ingen kan baka som du. Alltid när man kom hem (till mormor kom man alltid hem) så lades det upp minst 7 sorters hembakade kakor på fatet. Helt underbara. Mormor du är min bästa väninna! Jag älskar Dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar