Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
onsdag 18 maj 2011
Förklaring....
Har fått ett litet påpekande så jag gör ett inlägg här åxå och förklarar. Jag glömmer så lätt att inte alla är inne i sjukhus-svängen och då glömmer man lätt att inte alla kan snacket. Jag skriver ju ofta i mina inlägg om min hälsa att jag känner mig "obstruktiv". Det betyder att man känner sig "tät". Det är trångt i luftvägarna och lungorna för de är igensatta med slem. Det är tungt att andas och man får fort syrebrist. Min läkare Annika brukar säga att det är som att ha en elefant på bröstkorgen. Om ni nån gång får för er att vilja prova hur det känns så kan jag tipsa hur ni ska göra. Gör så här: Ta två sugrör av smalaste sorten (såna där färgglada som barnen brukar ha på barnkalas) andas genom dem. Det går ganska bra eller hur? Ta nu bort det ena.... lite tyngre va?? Så känns det... prova dessutom att gå i en trappa samtidigt. Omöjligt?? Nej inte alls men det kräver träning och lugn kan jag lova.... Panik är den största fienden man kan ha när man får svårt att andas. För ju mer panik du får desto mer syre går det åt.... Lycka till!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar