Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



tisdag 24 maj 2011

Varför stängd blogg?

Jaaa som ni har sett har bloggen legat nere nu några dagar. För er som undrar ska jag nu förklara varför. Jag fick av en släkting otroligt elaka kommentarer som sårade mig väldigt mycket. Ett grovt påhopp som kränkte mig väldigt djupt. Jag blev väldigt ledsen och är fortfarande både ledsen och besviken på den här släktingen. Jag kan för mitt liv inte förstå vad jag gjort för ont för att förtjäna såna hårda ord? Det tog djupt den här gången och det gick långt över gränsen. Jag har haft nog med sånt i mitt liv redan och behöver inte ha mer sånt. Jag funderade på att helt stänga ner bloggen och bara låta den dö. Men en kär vän, Teresa, övertalade mig att fortsätta. Hon uppmuntrade mig att fortsätta skriva om mitt liv, min sjukdom och allt som händer. Tack underbara Teresa för dina varma ord. Så bloggen överlevde tack vare Teresa.

2 kommentarer:

Teresa sa...

Tack själv. :)
För att du lär oss andra om hur det är att leva med den sjukdomen du har.
För att du visar och berättar om din vardag med sjukdomen. Vilka bieffekter medicinerna ger och för att du visar HUR stark en människa kan vara.
Tack för att du är den är.

Tack för att du finns!
<3

Vera sa...

Jag vill att du fortsätter att skriva. Du visar inte utåt så sjuk du är. Din mamma var lika dan. Om man hoppar på kryckor så ser folk att man är rörelsehindrad. Men ditt handikapp syns inte. Därför är det bra att du skriver. Det är också bra för dej själv att skriva för din mentala hälsa. Det är jobbigt att berätta för alla "jag mår inte bra" Läs på bloggen så får du veta. Det är fortfarande din blogg. Alla kan ge fan i komma med elaka kommentarer. Positiv energi det är det du behöver.