Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



söndag 29 maj 2011

Mors Dag...

Idag är det ju Mors dag och jag kommer i några inlägg ikväll att berätta om några kvinnor som haft stor betydelse i mitt liv i form av modersfigurer för mig.

Min Mamma! Eva-Britt Ljungberg född Jansson. Föddes 19 december 1951. Samma år hon skulle fylla 30 fick hon sin enda dotter, mig. Hon jobbade som assistent på personalpolitiska avd på Landstinget. Hon lämnade denna världen den 17 mars 1995 kl 23.45. Hon har sin gravplats på Ärentuna Kyrkogård men hon finns inte där. Hon finns hos mig, i mitt hjärta och i min närhet varje dag. Jag saknar henne varje dag. Alla som kände min mamma kan berätta om hur varm, snäll och genomgod hon var. Tack vare henne fick jag en stabil grund att stå på. Hon lärde mig att alltid lita på känslan, att "känna" människor istället för att bara lita på vad deras mun säger. När hon var sjuk satt vi uppe ibland på nätterna, tittade på dåliga serier på TV och pratade om allt. Ingen av oss hade särskilt lätt för att sova. Hon hade ont och jag har alltid varit en orolig själ på nätterna och alltid haft svårt att sova. När hon första gången berättade om "gåvan" att "kunna känna av en människas energier istället för att bara lyssna på deras prat" trodde jag det bara var snack ur morfindimmorna. Men ju äldre jag blivit desto mer förstår jag vad hon menade. Det var en vacker gåva jag fick av dig älskade mamma, även om jag inte förstod den då. Tack för att du gav mig livet och så mycket mer.
När jag var liten uppmuntrade hon mig alltid att försöka och att tro på mig själv. När hon sen fick veta att hon var döende uppfostrade hon mig till att bli en självständig individ som skulle kunna klara sig själv när hon gick bort. Tack vare hennes tro på mig har jag kommit dit jag är idag. Så idag på Mors Dag vill jag på detta sätt hedra min mamma Eva-Britt. Jag älskar Dig!

Inga kommentarer: