Välkommen!!

Välkommen till min blogg.





Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!







Mycket Nöje // Chinona



söndag 29 maj 2011

Mors Dag...

Till Min Älskade Farmor.
Idag på Mors Dag skickar jag en hälsning till Dig i himlen.
Du lärde mig skriva och läsa. Jag kunde både läsa och skriva när jag var 4 år. Vi tillbringade mycket tid tillsammans när jag var liten. Jag minns eftermiddagarna i Eran stora dubbelsäng tillsammans med dig och farfar när vi låg och vilade. Ibland löste vi korsord, ibland läste vi en tidning eller en bok. Ibland läste du fel med flit för att kolla om jag var med och jag rättade dig. Jag minns på vintrarna när farfar gick ut på balkongen och hämtade in lite snö som han la innanför din blus. Då skrek du och vi fnissade. Eller när du stod och lagade mat och farfar och jag snodde åt oss en liten godbit. Då bannade du oss på skoj och vi fnissade. Ingen kunde laga mat som du. Jag saknar din jordgubbskräm. Tänk vilken lycka när man var liten och kom till farmor och farfar och fick se att farmor hade kokat jordgubbskräm. Helt underbart. Jag har inte än idag smakat något så ljuvligt och gott som din kräm. Jordgubbarna var perfekt kokade utan att gå sönder. Lagom söt.
Jag minns åxå hur du höll mitt ansikte när jag hostade så jag kräktes. Allt för att trösta och underlätta för mig. Jag minns även när du låg på sängen och hade svår migrän. Då gick jag in till dig och klappade mig på pannan som du brukade göra för mig och sa "sacka Dors"  (översättning: "stackars Doris"). Jag minns hur man ALLTID var välkommen hemma hos er. Spelade ingen roll vad som hade hänt, man kunde alltid få komma hem till farmor och farfar och få goda råd, en varm kram och lite god mat i magen. Farmor, du är min stora hjältinna! Jag älskar Dig.

Inga kommentarer: