Var idag till akademiska. Träffade först Ewa min sjukgymnast och gjorde lite andningsgymnastik. Lämnade även en odling. Gjorde också en spirometri. Det var dagens stora besvikelse. Värdena hade inte blivit bättre på den här veckan sen sist. Värdena hade istället blivit lite sämre igen. Träffade min läkare Annika efteråt och hon kliade sig lite i huvudet och förstod inte heller varför värdena vänder igen. Har ju precis kört en så väldigt tuff kur med antibiotika så det går inte att ta till just nu. Kroppen orkar inte hur mycket antibiotika som helst. Den måste läka åxå. Så jag fick kortisoninhalationer utskrivna och en ny inhalationsmedicin som skulle vara luftrörsvidgande och långtidsverkande. Beställde grejerna på apoteket idag och får hämta ut i morgon. Fick en ny tid till både sjukgymnast och läkare om en vecka igen så ska vi göra en ny spirometri och kolla upp vad odlingen innehåller. Känner mig just nu väldigt nedslagen i skorna just nu. Här har man precis kämpat sig igenom en jättetuff antibiotika kur och man kämpar för fullt vareviga dag med diverse övningar och behandlingar som ska hjälpa. Å så går det ändå åt fel håll. Det som oroar mig mest just nu är att varken jag, Ewa eller Annika har någon plan på hur vi ska lösa detta. Det blir lite som att jaga i mörkret, man skjuter i blindo. Jag känner ingen motivation till behandlingar just nu. Jag blev så otroligt ledsen och nere efter spirometrin idag. Å rädd blev jag om jag ska vara riktigt ärlig. Riktigt jävla rädd faktiskt. För här gör man ett hästjobb med lungbehandlingar och ändå så blir det så här. Sen blir jag avundsjuk på andra som är friska som inte behöver lägga ner så mycket tid och kraft på en sån enkel sak som att kunna andas. Jag blir åxå arg på andra kroniskt sjuka som helt sonika skiter i sina behandlingar för att det är jobbigt. Jag har träffat på många kroniskt sjuka (inte bara CF:are) som bara väljer att strunta i sin sjukgymnastik eller sina behandlingar för att de tycker det är för jobbigt (eller vad nu anledningen är). Jag blir så jävla förbannad för här sitter jag och kämpar och sliter som ett litet jävla djur och så kommer ni och spottar mig i ansiktet med "det är så jobbigt att göra sjukgymnastiken..." Jaaaa stackars er.... fy fan!
Efter sjukhuset var Zoltán och jag ett ärende på banken sen åkte vi hem. Det har varit fint väder nästan hela dagen. På kvällen kom dock ett hemskt åskoväder med regn och hagel. Det blixtrade och mullrade samtidigt så åskan måste ha gått precis över oss här. Jätteläskigt. Det mullrade så fönsterrutorna skakade i huset. Jag som är så åskrädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar