Japp jag var iväg till soc i Sävja på förmiddagen. Hade ett ganska bra samtal med henne. Vi gjorde en tidslinje över mitt liv för att se vad jag för med mig för bagage till mitt föräldrarskap. Vissa saker från barndomen kanske man tar med sig utan att ens tänka på det och gör man då en sån här tidslinje så får man lite perspektiv på saker och ting. Eftersom det finns människor därute som inte vill ens bli nämnda i min blogg så kan jag inte berätta så mycket av vad jag upptäckte men en sak kan jag dela med mig av. Jag upptäckte faktiskt en likhet med min mamma som jag kanske inte riktigt önskar hade följt med mig. När min mamma var sjuk var hon expert på att övertyga omgivningen om att hon mådde bra. Att hon skulle klara sig och att det inte var någon fara. Ingen visste egentligen hur dåligt hon på riktigt mådde. Å där gör jag nog tyvärr samma misstag ibland även om jag nu är medveten om hur fel det blir. Man svarar gärna "Det är bra." eller "det är ingen fara alls" när folk frågar hur man mår. Man döljer gärna hur dåligt man egentligen mår. När min mamma sen gick bort blev nog många chockade och funderade mycket över hur hon egentligen mått. En del kanske tom fick lite dåligt samvete över att inte ha hunnit säga allt man ville säga osv. Jag ska försöka vara så ärlig jag kan när folk frågar hur jag mår. Jag vill inte orsaka en sån chock för någon. Jag vill inte att någon ska känna sig förd bakom ljuset eller "lurad". Så visst är det nyttigt med en utomståendes inblick på sin historia och sitt bagage.
Efter det var Zoltán och jag till City Gross och handlade lite. Sen hem för att njuta av solen.
Bela tog ju hojjen till jobbet i morse och jag hade ont i magen ända tills han kom hem. Som sagt, jag vet att han kör väldigt bra men jag är så rädd om honom. Oron kommer alltid att finnas där oavsett.
Fick dessutom ett väldigt trevligt samtal från Gotland idag. Zoltáns gudfar Peppe ringde. Lika glad och trevlig som vanligt. Peppe vi saknar dig!!!! Vi bestämde iaf att vi skulle ses på Custom Bike Show så det ser jag fram emot.
Har som sagt haft ont i magen hela dagen. Det beror både på oron för Bela och för att jag försöker komma igång med maten ordentligt. Har inte mått illa lika många gånger som igår så det går sakta framåt. Har haft en del hosta idag vilket varit riktigt irriterande. Men har inte behövt ta nån luftrörsvidgande iaf. Ökade bara på bisolvonet och mucomysten. Lederna kändes väldigt bra i morse när jag vaknade men nu på kvällen är de svullna och ömma igen. Sov inge bra alls i natt. Låg vaken till 2, sov 2 timmar och vaknade i vargatimmen och kunde inte somna om. Så jag känner mig lite sliten nu efter en lång dag. Huden ömmar fortfarande efter brännskadorna av solen. Smörjer med lotion och aftersun 2 ggr/dag.
I morgon ska jag träffa sjukgymnasten och göra en ny spirometri och lämna ny odling. Nu håller vi tummarna för att denna spirometri är ännu bättre än den jag gjorde förra veckan. Å för att psedumonasen har tappat fotfästet totalt. Efter sjukgymnasten ska jag träffa Annika min läkare och höra vad hon tycker.
Välkommen!!
Välkommen till min blogg.
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Här samlar jag bilder och små korta texter från min vardag. Bloggen är min egen dagbok som ni får tillgång att läsa. Det är mina känslor och tankar. Jag bloggar även en del om hur det är att leva med den kroniska sjukdomen Cystisk Fibros. Följ mitt liv som patient, mamma, fru, hästälskare men framförallt som kvinna. Jag är så mycket mer än en diagnos. Bloggen skriver jag för att mina barn och min man ska kunna läsa mina tankar och funderingar den dagen jag inte längre finns. Jag har försökt hålla en jämn balans mellan allvar och skoj. Bloggen är åxå skriven till andra kroniskt sjuka därute som kanske finner någon tröst i att man kan faktiskt finna lycka och glädje trots en svår sjukdom. Lämna gärna en kommentar innan du går. Mycket Nöje!
Mycket Nöje // Chinona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar